Bilkrångel

En kompis ringde mig igår eftermiddag. Han skulle lämna tillbaka en grej han hade lånat. Detta tillbakalämnande skulle medföra en del extrajobb för mig, men jag accepterade det tillslut.

Skulle jag aldrig ha gjort!!!

När denna kompis ska uträtta något så är det mer regel än undantag att något, eller allt går fel. Så även denna gång.

Han hade i fredags åkt upp till dalarna och skulle tillbaka till Fagersta när bilen la av utanför rättvik. På söndagen hade han iaf tagit sig hem och skulle då åka hem till mig för att lämna tillbaka den här saken. Han körde då en lånad bil.
Efter ca en halvtimme ringer han och säger att han har fått soppatorsk och står silla på riksvägen i Fagersta.
Jag säger till Linda att jag åker ut med en dunk och hjälper honom och är tillbaka om 10 minuter.
Det får vi väl se svarar hon... (hon har varit med förr nämligen)

Vi letar efter öppningsspaken till tankluckan inne i bilen i 5 minuter innan vi upptäcker att luckan är olåst!
Vi fyller i dunken i bilen, men saknar tratt så vi använder oss av en pappkartong som ränna. Väldigt pinsamt när alla bilar åker förbi och glor.

Vi ser ut som ett par tattare.

Han får iaf igång den varpå jag börjar åka därifrån. Men efter några minuter får jag reda på att bilen har lagt av igen. Jag åker dit ännu en gång och vi försöker få i gång den i 10-15 minuter utan resultat.. Då tar batteriet slut.
Hem till mig och hämta startkablar, tillbaka igen och nya försök, men den vägrar starta.

TILLSLUT går den i gång bara för att lägga av igen.

Efter ytterligare 10 minuters försök hoppar bilskrället igång och allt ordnar upp sig.
En sak som borde ta 10 minuter av min tid tar istället 1,5 timme. Men förvånad? Inte alls. Inte när det gäller honom....

Visit the dentist

Jag har överlevt mitt senaste tandläkarbesök... Inte för att jag har tandläkarskräck eller så, men man vill ju helst slippa.
Jag har lagat ett hål. Mitt första på över 15 år skulle jag tro...

Den stora frågan inför besöket var: skulle jag ta bedövning eller ej?
Jag har bara gjort det en gång tidigare då jag har fått ett hål lagat och då fick jag inte ens välja utan tandläkaren bara stack in nålen i gommen till min stora fasa.
Hade den nålen varit smärtfri så hade jag tagit bedövning, men den gör ju lite ont. Och ilningarna vid borrningen är ju inte heller att leka med. Det skvallrade rivmärkena på armstöden om.

Så tandläkaren frågade mig om jag ville ha bedövning.
Det var dags att välja...
Point of no return...
Så på rent Mer-reklammanér svarade jag NEJ. Tandläkaren och sköterskan jublade vilt och jag gjorde mig redo.
Jag gick in i mig själv och fantiserade om att jag var Jack Bauer som skulle utsättas för tortyr.. Jag kopplade bort all känsel och tänkte bara: Jag ska inte tala. Vad de än gör så får de aldrig ut något ur mig...

Men det gick bra. Riktigt bra tom.

Tack Mikaela eler Michelle eller Marika eller vad du nu hette...

I natt jag drömde... part II

Nattens dröm handlade om en sorts fest. Eller fest och fest, drömmen är lite luddig men handlade om att Reijo och Nicol satt i mitt vardagsrum. Nicol drack öl medans Reijo körde en starkare variant nämligen vodka.

Vi förde en saklig disskusion om något och Reijo var trevlig och tillmötesgående.
Han hällde upp grogg på grogg och efter en stund var halva flaskan slut varpå hans ögon började vandra isär.

Jag minns att jag undrade om Reijo verkligen var kapabel att köra hem senare...
Undrar vad detta betyder. Kanske handlade den om något beslut i Cronimet som måste firas...?
Kanske att vi får leverera iväg skrot till Avesta..
Kanske något helt annat..
Kanske betyder den ingenting.
Den som lever får se.

Målrapport

Husets väggar är nu färdigmålade. Hela huset förutom uterummets innerväggar på husets utsida..!..

Det som återstår är allt vitt runt fönster/dörrar och knutar. Jag tror huset kommer se ut som en stor gräddbakelse när det är klart.

Tidsplanen följs bra. Jag skulle tro att allt utom uterummet blir klart denna vecka. Kanske hinner jag börja det till helgen...

Ja, sen har vi ju garaget också, men det tar vi nog nästa år. Tror jag.

I natt jag drömde...

Jag brukar drömma på nätterna, så pass att jag kommer ihåg de. Åtminstonde då och då.
Nattens händelse utspelade sig i en skidort någonstans i Sverige.

Jag, min syster Maria och en gammal klasskamrat Spille (!) befann oss i hop med några andra i denna alpby när vi efter avslutat skidpass gick genom lobbyn i värdshuset.
Där fanns en stor låda, typ ett bankfack där värdshuset förvarade dagskassan. När vi gick förbi slog det oss: Vi gör en stöt.

Spille drog fram en liten nål som han mycket vant dyrkade upp låset med. Det gick väldigt fort så man märkte att han hade gjort det förr. Där i låg ett par påsar med sedlar i.
Trots att flertalet människor fanns i närheten plockade vi på oss ett par påsar, tog ut sedlarna och gav alla till Maria.
De här andra människorna såg allting men ingen ingrep eller ens verkade bry sig. Jag minns att jag tyckte det var lite märkligt.

Efter stöten gick jag uppför en trappa för att komma ifrån brottsplatsen, men vad vi inte hade räknat med var att där uppe stod ett par vakter och scannade av alla besökare. De använde en mojäng liknande de metalldetektorer som används vid flygplatser.
Mig kollade de två ggr för de var lite tveksamma första gången, men släppte mig sedan.
Jag såg sen Maria komma efter och efter en liten stund hör jag henne ropa: Men det är mina pengar..

Osis syrran ;)

Vet ej hur det hela slutade.

Jag antar att denna dröm till stor del berodde på min sena 24 koll i går kväll, då de satte in en sändare under huden på en kille som senare scannades av.
Tänk vad man blir påverkad undermedvetet.

En dag i mitt liv.

Livet är rätt enformigt just nu.
Vaknar 06:15.
Ligger och drar mig till 06:30-06:40 beroende på om jag ska ducha eller inte.
Sätter mig upp i sängen för att jag inte ska somna om och blir sittandes där ca 5 minuter, stirrandes in i byrålådan.
Klär på mig och borstar tänderna och håret.
Kollar till barnen som fortfarande sover så där orättvist skönt medans en annan tvingas gå emot naturlagarna och tvinga sig upp.
Släpper in katten som blir jätte glad och rusar till matskålen.
Om tid finns börjar jag plocka i/ur diskmaskinen.
Gäspar.
Kollar på klockan och inser att jag måste åka nu.
Letar i ett par minuter efter bilnyckeln.
Letar lite mer efter andra nycklarna.
Tar på mig skorna.
Får lite småpanik över att jag inte hittar bilnyckeln.
Kommer på att mobilen ligger uppe.
Går upp med skorna på för att spara tid (!)
Ibland vaknar Isabell här och släpper inte iväg mig förrän jag har sagt hejdå och gett henne typ en miljon kramar.
Om hon fortfarande sover så smyger jag ner itrappen och går ut.
Stannar till ett par sekunder och beundrar vår nya husvägg samtidigt som jag förbereder mig för kvällsmålningen.
Åker till jobbet. Klockan har nu hunnit bli 06:55 så man förstår att det går undan på morgonen.

Efter jobbet hämtar jag Elliot och Isabell. Elliot berättar allt som har hänt under dagen medan man måste fråga Isabell om detsamma.
Kommer hem och funderar på om jag hinner börja måla huset eller om jag ska fundera på middagen. Det blir oftast middagen. Vid 18 tiden är den klar och Fru Linda kommer glatt in genom dörren.
Vi äter och direkt efter går jag ut och fattar penseln.
Jag gör ett avbrott vid 20-tiden för och hjälpa till med barnläggningen innan målningen fortsätter.
Håller på till 22-tiden med bygglampa till hjälp mot mörkret.
Går sedan upp och lägger mig i sängen och smågluttar lite på tv:n och drar lite med fingrarna över Lindas rygg.
Somnar mellan 23-24.

Så här ser dagarna ut. Därför var det så roligt att hinna med att gå ner till slussen och meta lite med Elliot och Isabell igår, trots störtskurarna.
Ett avbrott i slentrianen.

PS. Tack för blommorna Älsklingar.

Hemma igen

Hemkomna igen efter veckans turer. Efter ett besök i ett bastuhett Vimmerby och ett lika hett Gränna så är man tillbaka i sin alldeles egna soffa igen.
Gränna var bra. Ett härligt ställe som vi gärna åker tillbaka till nästa år.
Där fanns en minigolfbana som påminde väldigt mycket om Naples äventyrsbana.
Elliot har alltid varit duktig på minigolf och nu visade Isabell vem hon är syster till.

Hon har utvecklat ett nytt minigolfslag i form av en underlig fösning, ungefär som ett Oliver Ekman-Larsson dragskott från blå.
Då minigolfbollarna ofta är gummibeklädda så är det slaget inte att föredra då klubban lätt "fastnar" i bollen, men ibland lyckas hon väldigt bra. Och går det mindre bra då tar hon helt enkelt upp bollen med handen och lägger den i hålet! För den ska ju ner i hålet.!.
En minnesvärd kommentar från henne var då hon fick i bollen på endast två slag var: Vicken unge jag äj.
En kommentar som framkallade ett par glada fniss från oss förlädrar.

Jag och mitt minne är ju känt för att inte gå hand i hand alltid, så jag råkade förståss glömma både nescesär(stavning?) och badkläder, men det ordnade vi i Jönköping. Dessvärre har jag blivit lite av en badkruka på senare år så de kom aldrig väl till pass.

Vi avslutade kvällen hemma med pizza men det blir nog sista gången på mycket länge är jag rädd. Min laktosmage börjar göra sig påmind igen.

God natt.

Man ska ha husvagn

Hur går nu texten igen?
Fem minuter Falsterbo, fem minuter Kloster.
Fem minuter Flen och Hjo fem minuter Kloster.
Fem minuter Örebro och fem minuter fjäll,
Fem minuter till på ett Europavägsmotell.....

Och... det är väl ungefär så det känns just nu. Vi anlände med tuben i går e.m. och åker vidare till Gränna i morgon. Ingen rast ingen ro. (fast vi stannar iaf längre än 5 minuter)
Det är väl ok, men det lite dryga blir att packa ner förtältet och sedan sätta upp det igen.
Är man rädd om sitt förhållande så bör man verkligen ta i noggrann beaktning om man ska sätta upp det eller ej.
Men i vårt superstabila förhållande så gick det vägen trots allt. ;)

Här i Vimmerby intill Astrid Lindgrens värld har det varit helt ok, ungarna gillade parken, åtminstonde Isabell som fick se sina förebilder Pippi m fl. Nackdelen är att även en badkruka som jag saknar en sjö att bada i. Speciellt i denna värmen.
Men det vet jag finns vid Gränna. En rätt stor sjö har jag för mig att det är. Vättern heter den visst.

Allergi

När vintern är över och myggen släpps fria
då börjar min och mångas näsa att klia
Om gräs är en plåga
vill jag gärna fråga
hur hittar man till Pharmacia


Så var det då dags för den årliga gräsliga gräsallergin att ta fart igen. Men jag har nyss fått en dos cortisone insprutad i baken. Jag tror hon som gjorde det blev lite till sig när jag tvingades lätta lite på byxlinningen för hon fick lov att sticka mig två ggr.
Tja, jag antar att mitt fina utseende även kan vara till nackdel vissa ggr. ;)

Återstår att se hur detta vaccin hjälper mig stå emot allergin, men hittills verkar det bra.

Tacksamhet

Tänk vad skrivlusten tog slut helt plötsligt. Ungefär som när ens lag i ishockey förlorar en match i sudden death. Plötslig död. Allt går från euforisk glädje, nervdödande spänning och förväntansfullhet till ett ekande tomrum där man känner sig ensammast i världen på ett litet ögonblick.
Känslan är obeskrivbar även om jag nyss gjorde ett tappert försök.

Nu när hockeysäsongen är över så undrar jag vad jag ska skriva om nu här inne. Kanske ska jag låta det här "tramsiga" bloggandet ta en paus till September.
Men antagligen gör jag inte det utan plitar ner något då och då, men lite mindre frekvent än tidigare. Vi får se helt enkelt.

Dagarna har minst sagt blivit lite annorlunda på senare tid sedan Linda har dragit i gång med sin barnklädesaffär.
Sluta jobbet kl 16:00, skynda och hämta barnen, börja med middagen, fylla i alla blanketter hit och dit med tiderna för fritids och dagis. mm.

Men det går bra. Det gäller att ta vara på de ljuspunkter som kommer fram då och då.
Idag är en sådan dag. Jag fick nyss en del av en filmserie att dregla över.
24 säsong 8.
Tack tack snälla rara Tommy. You complete me. ;)

Tommy en man ifrån Södermanland
Från en stad söder om Mälarens strand
Du gav mig Jack Bauer
an agent with power

Som gärna slår ut en framtand.

Pimpling och nerv.

I dag stod pimpling på agendan. Pimpeltävling med jobbet. Så vi masade oss ut i solskenet hela familjen för att testa fiskelyckan.
Det gick inget vidare. Ingen av oss fick någon fisk. Men jag tror att jag hade en på. Säkert en baddare....
Linda ska även hon ha haft en och nafsa på sin krok, antagligen en liten spigg... ;)

Nu är det middag på Olearys som gäller för alla deltagare. Ska precis till och bege oss dit, varför detta inlägg får ses som något tillfälligt skrivande bara för att ha något och göra.

Någon passande bild hittar jag inte heller. ganska onödigt inlägg det här egentligen. Jag lovar att bättra mig.

Men givetvis måste jag ju nämna: 1 dag kvar!

Hugalainen. Jag såg att matchen sänds ju på S24 i morgon. Kan jag verkligen låta bli att se den? Det är den stora frågan..
Jag tänkte först bara låta denna söndag passera förbi som vanligt för att sedan kolla resultatet vid halvsju tiden. Men hur kul vore det?
Vid förlust så blir jag ju lika besviken i bägge fallen, men vid vinst så är det fan så mycket roligare att ha bevittnat bataljen.

Det blir en nervig tid nu en stund, men antagligen skulle alla malmöfans vilja byta situation med mig i dag.

God kväll.

3 dagar kvar!

Provsmälta i Sandviken i går, kundbesök i Karlstad i dag. Ingen hejd på farandet nu för tiden...

Men det är å andra sidan bra att ha något att göra så man kan skingra tankarna i från det som komma skall.

Att bara gå runt och fundera på en oviss kvalserie flera veckor innan den drar i gång kan ju inte vara hälsosamt.

Tur att man inte är så jätteintresserad...

(eller hur?)

Nu så här tre dagar innan det hela drar igång så kändes det oerhört befriande att se vad som damp ner i brevlådan hemma i går.

Senaste numret av "Leksingen" låg där i sin ensamhet och väntade på att jag skulle rädda den från det mörka kalla posthuset. Fast nu blev det Linda som gjorde det, men väl hemmma från Sandviken fick jag syn på den.

Dess blanka framsida med Strumpans bestämda kvalserie-blick mötte min glädjefyllda förväntansfulla vill ha-blick.

Kärlek vid första ögonkastet kan man säga.

Jag frågade Elliot om han viste vem det var på framsidan.

-Ja, det är Leksands tränare...

Jag drog en djup suck av lättnad och konstaterade att jag har lyckats. Bara Isabell kvar nu då, men hon är på god väg då hon springer runt här hemma ibland och trallar på diverser klack-visor som tex: Leksing tills jag döööör, och vita vita vita blå blå blå. Nu var det dock ett tag sedan.

Jag måste nu innan helgen springa iväg och inhandla ett kvalserie-kitt. Vad det innebär skriver jag om senare.

Jag var btw och klippte mig i går. Mycket fin blev jag, men det var ju frisörens förtjänst.

Lisa heter hon. Eller Elisabeth egentligen. Om hon inte har ändrat det sedan lågstadiet. Hur som helst, en underbar frisör är hon och en lika underbar humorfylld människa som ofta framkallar skratt.

Dessvärre ska hon sluta klippa officiellt, men det kan nog ordna sig på något vis.

Provsmälta i en mening.

Jag kom nyss hem från Sandviken där jag befann mig inom ett större inhängnat område och tittade intresserat på när stora bullriga maskiner på fyra hjul, fyra stödben samt en lång arm som mynnade ut i en fruktansvärt skrämmande klo(!!!) grep tag i en massa blanka stålplåtar för att sekunderna efter släppa ner detta i en enorm korg (även den gjord av stål) som var placerad på en vagn som kördes från platsen fullastad med skrotbitar till en större hall där en ny klo grep tag i korgen och flyttade den till en jättelik ugn där allting tippades i samtidigt som tre stora elektroder fördes ner i ugnen och framkallade elektriska ljusbågar som med den hetta det medförde smälte ner alltsammans i en flytande 1600-gradig brännhet smälta som sedan tippades ur i en stränggjutning där nytillverkande fyrkantsämnen bildas.

Det är vad jag har sysslat med i dag. Dock medförde jobbet fler pauser än vad texten visar.

Ren

Tänk vad ren jag känner mig i dag, nu på morgonen. Undrar vad det kan bero på ; )

Efter att ha fått bort varenda liten eventuell tillstymmelse till ohyra i sovrummet och en uppfriskande 2 kilometers morgonpromenad i rask takt till jobbet så är man redo för dagens händelser.

Nu undrar säkert alla som känner mig vad jag har slagit i huvudet någonstans.
Dammsuger sängar, vädrar madrasser och nu morgonpromenader!!!
Men lugn i stormen innan någon ringer männen i de vita rockarna i Säter. Allt har sin förklaring.

Om sovrummet har jag redan skrivit en förklaring och ang promenaden så är bilen på verkstan..
Men det är klart... Visst spelar hockeyabstinensen in också. I väntan på kvalserien så kan vad som helst hända.
Jag kanske ska städa i garaget ikväll.

I´m crazy

I kväll har jag gjort något helt otrooooligt. Jag har... håll i er nu - dammsugit. Sängen.

Inte bara lite snabbt så där. Nej för tusan. Jag bäddade ur, jag hängde ut madrasser och bäddmadrasser och skyddsmadrasser på balkongen. Kuddar och mattorna i sovrummet med!

Och dammsög mycket noga i alla vrår och skrymslen. Det tog väl ca 2 timmar allt som allt.
Linda och svärmor -som var här- funderade starkt på vad jag höll på med där uppe, men de vågade inte riktigt gå och se efter.

Svärmor trodde jag höll på att dammsuga sönder hela övervåningen och Linda bara gapade när jag lite stolt spatserade nerför trappen och berättade vad jag hade gjort.

Upprinnelsen till denna smått unika händelse var inte att jag hade spillt något giftigt ellerr så i lakanen, utan jag ville bara vara en väldigt duktig karlakarl.

NOT

Nej, men jag läste i AB om vägglössens explosionsartade framfart, och har funderat lite på de tidigare. Nu fick jag panik, och då Inger var här och lånade Linda hade jag inte direkt något att göra så jag slog till.
Nu i efterhand tänker jag att jag kanske kunde ha bett Inger... men nej.

Det kändes rätt bra ändå.

Nu kan vi sova gott i natt. Får se om man märker av den extra goda sömnen i morgon...

Ledigt För Barn

Det kan jämföras med en brandkår ibland. Energin brinner i barnen så man får lust att ta fram brandslangen och kyla ner dom....

Nu har jag iaf varit pappaledig i en hel dag... Eller, nja... inte riktigt. Jag var till jobbet för att hämta släpet och det skulle jag aldrig ha gjort. Där blev jag ju kvar en stund.

Och att sedan telefonen ringde hela tiden under förmiddagen... det får jag ta.

Vi begav oss till Avesta metropoolen igen, för lite bad. Jag var lite skraj att jag skulle springa på den där Ullis igen. Den här gången var jag dock bättre förberedd. Så fort någon jag passerade/mötte som tittade lite längre på mig så skulle jag säga hej. Bättre att vara knäpp än otrevlig tänkte jag.

Nu behövdes inte det men jag hälsade ändå artigt för inte mindre än 7 stycken fagerstabor var där med sina familjer/barn i dag.

Vi gjorde sällskap med våra nya grannar. iaf pappan och sonen. Riktigt roligt med lite yngre folk som flyttar in i pensionärsslingan här på Andra sidan.

Fast det har kommit rätt många yngre de senaste åren så medelåldern är nog inte så fruktansvärt hög längre.

Nu väntar vi bara på att de sista gamla ska bege sig så är vi i fas... Närå, skämt åsido. Vi har riktigt bra grannar även om vissa har sina roliga egenskaper. Som att ta loss hängrännorna och putsa dem varje vår.

Eller vad sägs om att skruva sönder en dammsugare från 80-talet och felsöka, och senare komma fram till att kolstiften är utnötta, byta ut de och ge den en till chans.

He he som sagt. Roliga egenskaper har man här. Fast de skakar nog på huvudet åt the Sandbergfamily de med...

Nu ska jag väl ta och slappa en aning framför Tv:n få se om det är något på tavlan idag. Tja, Jason Bourne får väl duga, fast den såg jag nyligen... Well well.

Sömnbrist

Kan leda till något sånt här som bilden visar. Eller till att man blir så fruktansvärt trött på eftermiddagen att man nästan mår illa. Eller att man förlorar mot Borås. Visserligen på straffar, men ändå.

Är spelarna i Leksand rädda för att ge sig in i gröten pga skaderisken, eller vad är det för nåt som gör att de uppträder så lojt i de senaste matcherna?

Nu såg jag inte matchen i går på grund av en pokerkväll, så jag ska väl inte säga för mycket om den insatsen.

Men skaderisken kommer i alla fall att finnas kvar i kvalserien, och om de uppträder för lojt nu så är det nog inte alldeles lätt att ändra på det över en natt.

Poker ja. Jag gjorde ju comeback efter ca 15 års frånvaro. Vi var hemma hos en och spelade. Riktigt bord med riktiga spelmarker användes. Riktigt proffsigt. Jag fick frågan av en deltagare hur pass duktig jag var.

-Tja, jag har knappt spelat på 15 år svarade jag. Men vad händer?

Jo, jag vinner de två första potterna och tre av de fyra första. Sedan körde vi två till som jag åkte ur först respektive som andre man.

15 år sen, jo visst, hörde jag de mumla.....

Kanske var tur att jag torskade de sista, annars hade jag väl inte fått vara med mer. ;)

Vi höll på till tjugo över tre på morgonen!!! Var inte hemma förrän kvart i fyra!

Linda var dock uppe med alla tre(!) barn i morse. Elliots kusin Vilgot sov nämligen över.

Så lite trött är vi allt bägge två nu, plus att jag har lite ont i skallen i dag.

Självförvållat.

Tar man sista GT:n runt halv tre på natten så blir det lätt så.

Riktigt kul var det iaf. Jag ser fram mot nästa gång.

Bortbjudna på middag i kväll hos svärpäronen. Sen blir det en tidig natt. Fast Canada - USA vill man ju se ikväll om man orkar.

Härliga Lördag

Morgonstund har guld i mun. Sägs det. Jag vet dock inte om jag håller med.. *Gäsp*

Att bli väckt kl 05:30 av sin dotter som sitter upp i sängen sin och sjunger "fem små fåglar satt på en gren"-väldigt mycket för högt för klockslaget- är visserligen på gåde gott och ont. Men varför, varför just kl 05:30??? *gäsp gäsp*

Nåväl. Nu är man uppe, Isabell sitter och roar sig med pyssellådan och resten av familjen sitter och sover.

Att logga in sig här runt 6 tiden och börja skriva inlägg är väl nästan att gå till överdrift kan tyckas, men jag har förstått att jag inte är den ende. Somliga hinner tom med det innan jobbet kl 7 en vardag.,.,. *blink*

Appropå överdrift. De flesta vet att jag håller en sak kärt direkt efter familjemedlemmarna. Ett visst hockeylag.

Linda undrade vad jag höll på med för siffror då jag satt med papper och penna och miniräknaren i högsta hugg i går kväll.

Nä vadå, inget särskillt svarade jag. Jag håller bara på med ett formkurvediagram.

-Ett vaddå för nåt, fortsatte hon och tittade lite ängsligt på mig.

-Jag måste ju se hur Jocke (målvakten i Leksand) har spelat under säsongen, om man kan tyda hans form i kvalet om nån månad, svarade jag.

Hon tittade på mig, vände sig sakta mot tv:n igen och skakade lite så där försiktigt på huvudet...

Samma sak var det den sista Januari, då "fönstret" för övergångar inom hockeyn stänger. Om det köps eller säljs någon ny spelare som ska hinna delta i år måste den affären vara gjord då. Så den 31 Januari satt jag och hundratals andra Leksingar på forum och diverse siter och väntade på att något skulle hända. En av dessa sade att hans fru tittade in i datarummet, skakade på huvudet och gick.

Ja, alla fruar och flickvänner eller blivande detsamma till Leksandsfans bör veta vad ni ger er in på. Speciellt den här tiden på året.

Nu när kvalserien nalkas så har jag visserligen försökt intala mig själv att det blir en rolig serie, helt utan press, då jag anser att Leksand får slå ur underläge.

Yeah right. Det blir väl som vanligt en 3 veckorsperiod av magknip, sömnproblem och där den snälla goa personen Pär förvandlas till ett lättirriterat monster.

Men god morgon på er alla. Gör er beredda på den bästa Lörda´n nånsin. Nu måste jag nog engagera mig lite i Isabell också.

Härliga fredag!

Jag ska strax åka till Sandviken på en provsmälta. Enda smolket i bägar´n idag, men ack så viktigt.

Men trots allt så är det ju FREDAG idag. *hurra*
Fast jag gillar ju måndagar nästan lika mycket. Men fredag innebär ändå något speciellt. Man vaknar upp med ett litet Svampbob-flin på läpparna och känner direkt att denna dag kommer att bli så enkel, gå så fort och helt enkelt bli så bra.

Glad och munter klär jag på mig öppnar dörren och tittar ut. Mmmm nice, en dm snö till har fallit under natten. Detta plus den meter snö som ligger mitt i gången utanför dörren som jag skottade ner från taket i går kväll.
Tittar på klockan och märker att jag börjar bli lite sen, så jag skyndar på med snöskyffeln och gör en liten gång till nilen där jag stöter på nästa problem.
Bilen är igensnöad. Det tar ytterligare ett par minuter att få bort den värsta snön.

Och nu ser jag att det fortsätter snöa! Otroligt vilken vinter vi har.

Det blir att berätta om för barnbarnen när man sitter på hemmet. "Jo ni kära barnbarn. Jag har upplevt hur terrorister flög in i skyskrapor, hur jordbävningar ödelade Haiti och hur tsunamivågar nästan förintade halva Asien. Men herre jösses vilken vinter vi hade 09/10."

Perkelä. Fick nu besked om att provsmältan i Sandviken dröjer. Det blir väl att spendera fredagskvällen där om det vill sig illa.
Hmmm, jag börjar känna hur den perfekta dagen tenderar att rinna ur händerna på mig. Något måste göras.. Men vad?

Jag skall fundera på det medans jag attesterar några fakturor här på jobbet.

Snö, grannar och ansikten

Snö ute, snö inne, snö i hjärta, snö i sinne... (från min farmors vägg uppe i Nyborg men sol är utbytt mot snö)

När ska detta sluta. Jag skottade snö i dag. Igen. Och nu börjar jag få allvarliga problem med att veta var jag ska göra av den. Man var ju lite lat tidigare och sköt inte bort snövallen längre från uppfarten. Det får jag nu lida av.

Våra nya grannar flyttade in igår i grannhuset. Välkomna :)
De verkade trevliga, fast när jag och Linda var och hälsade de välkomna så satt tjejen och ammade, så jag beslöt mig för att säga hej och sedan -lite diskret- smyga hem igen.
Men Linda stannade kvar. En stund.
Killen, Mario, Marino, Marianne, eller vad han nu hette verkade riktigt trevlig han med då vi samtalde lite under snöskottningen idag. Varför har jag så svårt för namn? Och ansikten med dessutom.

I går var vi (familjen) till Avesta simhall och lekte. Det var lika bra som det brukar. En tre timmar någonting spenderades i vanlig ordning där. När vi sedan skulle åka hem kom Elliots kompis på att han glömde sina simglasögon där inne, varpå jag fick låna ett par plaststrumpor och gick in för att titta efter de.
Då tittar en tjej som sitter vid cafét med en kille och ett barn- på mig och vinkar genom glasrutan. Och genast börjar paniken flöda... -Är det mig hon vinkar åt? -Ska jag vinka tillbaka? Nej, tänk om det är till någon annan bakom mig. -Ska jag vända mig om för att se efter om det står någon där? -Nej, det kan jag ju inte då det antagligen är mig hon vinkar åt. Då gör jag ju bort mig.
'Och för varje fråga som dyker upp går det längre och längre tid. Jag börjar få panik att göra någonting. Vad som helst. Jag kan ju inte bara stå här och se dum ut.... så jag viskar hej hej genom rutan och nickar lite grann.
Jag ställer mig och låtsas kolla på OS-sändningen på tv:n som finns där samtidigt som jag sneglar bredvid den för att se om jag känner igen henne. Så där lite i smyg..

Och jag gör ju det ser jag då. Ullis heter hon. Inte Danielsson utan nånting annat. Vet faktiskt inte vad. Men jag känner henne. Och då börjar jag känna mig ännu dummare. Varför kunde jag inte ha hälsat tillbaka ordentligt för??

Nu måste jag ta mig förbi henne och familjen för att hämta simbrillorna. Jag går fram och säger något skämtsamt för att visa att jag visst kännde igen henne.... Pust.

Japp, så kan det gå om man har taskig ansiktskänsla.