Nu i Mars och April vankas kvalserie tider
Hoppet får ett avstamp men nerverna lider
Vinsterna glädjer förlusterna svider
Spänningen är hög man nästan avlider
Spelarna på hockeyrinken krigar på i strider
Coacherna funderar smarta planer dessa smider
Vi Leksingar på läktarn härlig glädje runt oss sprider
Jag hoppas i April att vi får skåla i cider
Ja, nu i Mars/April så är det mycket hockey i huvudet. Linda knackar försiktigt på skalet till min bubbla och undrar när jag ska komma ut.
Det är kanske tur ändå att vissa saker i min omgivning sker så man kommer ur bubblan ibland. Tillfälligt givetvis, men det kan vara behövligt att öppna en lucka ibland för att få nytt friskt syre.
I går natt var en sådan händelse. Jag kom hem från Leksand vid halvett tiden och gick och la mig för att sova. Då börjar Isabell hosta lite grann. Ingen bigdeal egentligen. I förkylningstider kan det ju vara så.
Problemet var bara att hon fortsatte så pass länge att jag gick och bar in henne till oss. Jag tänkte hissa upp sängen lite så hon skulle få det lättare att andas osv.
Efter ca en timme kände vi att hon var stekhet. Det visade sig att hon hade 39,5 graders feber.
In och hämta alvedon, som vi efter många om och men lyckades få i henne.
Men efter ca 45 min började hon yra om hittan och dattan och undra vad det var som kom ner från taket.!.
Jag och Linda försökte bevisa för henne att där inte fanns någonting. Men hon var övertygad om att djur kom ner därifrån, och började gallskrika. Få panik.
Sedan trodde hon att samma saker kom upp från täcket, och började skrikandes klättra på mig och Linda
Skapligt frustrerande va?
Vid fyra-kvart över fyra lugnade hon ner sig. Då började nästa bekymmer. Vår katt Charlott höll på och jamade och ville än in, än ut.
Iaf fick jag sova meelan kl fem och sex.
Just då kändes kvalserien väääldigt långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar