onsdag 24 mars 2010

It aint over...


...until the fat lady sings, heter det.
Vilken skön lättnad efter gårdagskvällens vinst. Det fanns en del bra saker att ta med till på torsdag -då Leksand möter SSK- och det finns en del saker att lämna hemma.



De bra sakerna var:
* De tre poängen. Segern. Den viktigaste saken av alla bra.
* Spelet de tio första och tjugo sista minutrarna lovade gott.
* Pelle Prestbergs prestationer.
* Jussis fyrdubbeltackling i sista perioden
* Klacken

Mittenperioden gick ganska klart till växjö i puckinnehav. Tack och lov är det inte det som räknades denna gången heller.
Leksand ställde ofta upp en sorts borg runt egna slottet i den andra perioden, vilket frambringade en synvilla av att Leksand var riktigt illa ute ett tag. Det kanske de också var, men de var nog inte fullt lika llvarligt som det såg ut att vara. Man vet aldrig med Strömberg som coach.
När Leksand tillslut kunde göra 3-1 i sista perioden släppte alla hämningar, precis som det kan göra för en annan då man har tagit sig en jäkel.
Laget spelade då en underbar ishockey. Man till och med tacklades. Underbart.

Men det var bara en match. Det gäller nu för spelare liksom oss fans att äta rätt, sova ordentligt (vilket jag defenitivt har misslyckats med i natt av andra orsaker, mer om det senare) och glömma denna match och genast börja blicka framåt.

Härnäst väntar SSK borta. Intressant. Mycket intressant.

Inga kommentarer: