Premiär

Hemmapremiären mot Örebro slutade inget vidare. 2-4 efter 2 sena mål av motståndarna.

Jaroslavl Lokomotiv

Ett ryskt passagerarflygplan kraschade häromdagen i ryssland.. Så långt mottogs det med en ögonbrynshöjning -på sin höjd. Naturligtvis en stor tragisk händelse för alla inblandade och runt dessa, men just att det var i ryssland gör att man automatiskt inte blir så förvånad. De är inte direkt kända för sin flygsäkerhet.

Men sekunderna efter när infon om att ett helt ishockeylag var ombord, alla ombord var som en stor familj, alla kände alla, de flesta kände varandras riktiga familjer.... då blev det plötsligt så mycket mer gripande.

Minnesceremonin i går ska ha varit mycket känslosam. De omkomnas bilder placerades på isen där ett lags spelare åkte ut och ställde en spelare bakom varje fotografi, gick ner på knä under en tyst minut, tog pucken som fanns placerad bakom varje foto och drev den sakta mot och i mål.

Mitt favorithatlag nr 1 har av okänd anledning med åren blivit Färjestad BK.
Från och med i onsdags finns det inga hatlag för mig längre. Inte ens lag som jag inte tycker om.

Höst

Som ett brev i dagens post
kommer hösten med sin frost...

Men det är inte bara frosten som närmar sig den här tiden på året. Om en månad eller så, då man går ut och känner doften av kyla. Asfalten gnistrar så där förvintrigt kallt trots att ingen snö hunnit lägga sig vit ännu. En speciell känsla är det. En känsla som för med sig något annat med.
HOCKEYSÄSONGEN.

Det börjar sannerligen dra ihop sig nu. Endast en träningsmatch återstår innan det är dags för masarna att masa sig ner till Skåne för att ta sig an Ängelholms stolthet Rögle BK.
En match jag gärna hade velat se på tv, men vi befinner oss då i Stockholm med familjen så min hockeypremiär får vänta till den 21/9 istället.

***

Håller på att tapetsera i nya bohaget. Det går väl sådär ändå. Dessa tapeter ska man hänga upp på en klistrad vägg.
Man limmar på väggen och drar upp tapetvåden på den klibbiga väggen.
Jag läste någonstans att det var det enklaste sättet att tapetsera. Jo tjena!
Jag varnar härmed alla. Gå inte på detta försäljningstrick. Den enda fördelen är att det är lite lättare att skära till tapeterna i efterhand vid listerna när den är torr..

Flytt

I morgon avgår så den tredje årgången av Lif-båtens historia. Lite synd att man inte är med på den detta år heller. Men det passade liksom inte så bra i år heller.

Men Larsa och Samme får säkert kul utan mig med. Naturligtvis inte riktigt lika kul men ganska...

Nu börjar det dra i hop sig till flytt för The Sändbörs.. Hela tvåhundra meter ska vi flytta. Det sägs ju vara hälsosamt med miljöombyte, men då vi trivs så bra här på Andra Sidan så blev det enda rätta att bara byta kvarter helt enkelt....
Då slår vi två flugor i en smäll. Vi får miljöombyte, och samtidigt får vi inte alls det.
Hur perfekt som helst.

Frågan är bara hur det går att ladda upp inför hockeypremiären under flyttplaneringen...

.

Begravningen av min svärfar var prio ett under hela veckan som snart har passerat.
Förberedelser hit och dit och en massa sorg samt tröstande gick också åt förstås.
Men det var en väldigt kär begravning. En folklig och -nästan lite hemtrevlig- begravningscermoni.
Yardhs svärsöner dvs jag och Christer fick den stora äran att spela (och sjunga) en av hans favoritlåtar på gitarr.
Pink Floyds Wish you were here. Det var givetvis svårt att bemästra de översvallande känslorna från alla som var i kyrkan, men vi lyckades rätt bra trots allt.

Efter ceremonin i kyrkan begav vi oss hem till Inger för lite fika. Eller lite och lite, det var ett enormt fika och matbord som dukades fram. Nu fick jag även träffa många av Jaddes och Ingers släktingar igen vilket var väldigt länge sedan, och en del träffade jag för första gången.
Tyvärr skedde det i ett tråkigt skede.

***

Under helgen har vi ägnat åt oss lite annat dock.
En flytt är i antågande och vårt hus ligger ute till försäljning. I går och idag har jag tagit på mig de gröna vantarna och röjt i slänter och trädgårdsland och farit runt med grästrimmern.. Och tänka sig... inte en enda nysning.. Undrar om pärsen är över för i år månne? Fast det har gått rätt bra ändå i år. Kanske kanske håller allergin på att försvinna. Eller också har det varit låga halter av pollen i år.

***

Kommande veckans stora händelse blir nog fredagens golftävling, Cronimet Open.
Jag undrar hur det kan gå.. Kanske skulle man försöka satsa på att kamma hem hela skiten ;)
Knappast, men jag ska gå en reprunda på onsdag tänkte jag, och efter det ska jag sätta upp ett mål.

***

Fästingen som sög sig fast på mig tidigare verkar än så länge inte vara av skadlig art. Märker jag inget innan fredag så kan jag nog blåsa faran över.
Skönt i såfall. Borrelia är inget jag vill råka ut för igen.

***

Jag avslutar med en rapport om mitt kära Leksands IF. De förlorade på straffar mot Färjestad i går. Och alla som vet något om hockey vet ju att straffar bara är ett lotteri. Med andra ord så spelade vi oavgjort mot regerande svenska mästarna..
Men å andra sidan (precis som bloggnamnet) så var det endast den första träningsmatchen för i år så jag drar inga slutsatser alls av detta.
Däremot börjar jag känna suget efter att det hela drar igång igen.. En dryg månad kvar bara..

Inte nu igen

Jag kände att det kliade vid min -bikinilinje känns lie fel- men badbyxekant då, alldeles nyss på morgonen och fick då se ett myggbett en bit under naveln. Trodde jag ja. Om det ändå vore det. -till och med ett bromsbett hade varit ok jämfört mot detta!

Jag kikade närmare och fick till min fasa se att det var en blodsugande fästing som etsat sig fast i mitt försvarslösa skinn. Och givetvis var det en sk nymf. En sån där superliten en som man knappt kan se utan förstoringsglas.

Nu minns jag inte förhålandet men jag tror det var att en av tio fästingar bär på borrelia, men av dessa nymfer så bär hälften på den jobbiga sjukdomen. 50/50 alltså. Krona eller klave. Svart eller rött på rouletten. Leksandsseger eller förlust i sudden. Över eller under 7 på nästa kort i kortleken.
Man inser hur nära jag är att bli liggandes i feberfrossa utan matlust med 39-40 graders feber i veckor igen, precis som för två år sedan.
Huga!!

Fördelen nu är att jag är förberedd på det. Vid minsta lilla feberskak eller mättnadskänsla så blir det en tur till dr Mouhgatahtavihg här på Fagersta lassarett. Problemet är bara att få tag i en tolk innan dess. Det vore ju bra om jag och dr Mouhgatahtavihg förstod varandra. Annars får jag väl välja en annan av de kompetenta läkarna här i stan. Kanske dr Shockamushtenmahowgyt. Fast problemet med kommunikationen kan ju kvarstå även med han.
Nej nu vet jag..
Jag ringer givetvis dr Borrelius för mitt borreliaproblem. (inget skämt faktiskt) Han heter så.
Han borde ju vara expert på området. Det hörs ju lång väg.

Falskt alarm

Dålig syn och utåt taggig
inte är väl Raimo det
Äldre herre må va gaggig
fast han är en sån atlet

Läste fel på radiakken
satte decimalen fel
faran blåstes av på klacken
innan någon han få spel


Tja, det hade ju varit en bedrift att skicka tillbaka elva ton spån pga radioaktivitet för att sedan inse att det endast var för att en hos oss råkade sätta decimalkommat fel.

Vagnbyte

På fredag är det dags att hämta hem vår vagn Alpina
När vi byter in vår Kabe kommer Linda grina
Det kallas separationsångest för saker som är fina
Men hon och barnen håller ändå med tankarna mina
Sen drar vi ut på campingstråt till Henrik och till Lina
Men först till Gränna sen till Öland, må då solen skina
Japp det blir en lång tur kommer kännas som till Kina
Men det ska allt gå bra det kommer ej bli till en pina
Barnen får väl räkna bilar på fingrarna sina
Och äta lite glass men gärna låta den först tina
Sist av allt så gäller det att ej gå på en mina
Men jag backar in vagnen vigt som en ballerina

Lika som bär

Och när vi ändå håller på och jämför mina två intressen Leksand och 24, här kommer en till.


Per Bäcklin? (Lifs J20 tränare)

Kiefer Sutherland ? Jack Bauer från tv serien 24.

Lika som bär

Abu Fayed ? (från tv serien 24, säsong 6)

Christer Olsson ? (tränare i Lif)

Veckans bild

Om man tar och begrundar ovanstående bild lite nogrannare än att bara sveptitta så kan man dra följande slutsater:

Det är två väldigt lyckliga barn på bilden.
Killen kör och tjejen hänger med.
Killen ser väldigt stolt ut och tjejen ser superglad ut.
Det är sommar och varmt, vilket skvallras av barfota barn.
Samtidigt längtar de till skidsäsongen då de har tagit på sig sina skidhjälmar.
Killen på bilden har tänkt köra lite saktare för han har glasögonen uppdragna. Det är med andra ord en säker förare.
Dock verkar han överskatta sin körförmåga rätt avsevärt då han har intagit en "tjejsadel-ställning"
Tjejen älskar sin bror, eller är hon bara rädd att trilla av?
Gräset verkar oklippt och vattenslangen är ej ordentligt upplindad=slarviga föräldrar.
Eftersom det är pappan i familjen som tog fotot kommer frun i huset att anklaga honom för att ej ha städat upp ordentligt innan bilden togs.

Fotbollsmatch

Jag är konfunderad.

I vanliga fall om man frågar en spelare -oavsett vilken sport det gäller- vad som är roligast respektive tråkigast av match och träning brukar de flesta om inte alla svara matcherna är roligast och träningarna är tråkigast.

Men inte Elliot inte. Han tycker tvärt om.

Nåja, jag får väl ta och stötta honom under matchen idag. Deras självförtroende måste höjas sedan storförlusten i V-ås förra helgen..

Om allt

Knappt har sommaren hunnit dra igång på allvar förrän man -kanske inte svär, men gnäller över hur varmt det är.
Detta för naturligtvis tankarna till dels att man aldrig är riktigt nöjd, och att gräset alltid verkar grönare på andra sidan.. (och här på andra sidan så vette tusan om inte gräset verkligen är grönare för det växer så det knakar) men jag syftar givetvis på den gamla skrönan "andra sidan staketet"
Men det för även tankarna till en årstid då isar spolas blanka och vita, även om isen i Leksand ibland är lite grådassig pga av att de saknar en vit betongplatta under den.

Det är fortfarande lite för tidigt för att börja längta till den tiden då all fritid kretsar kring ett lags framgångar och motgångar. Men jag följer ändå det på avstånd så man håller sig uppdaterad tills det hela drar i gång i september. Jag har redan bokat in 2 bortaresor som dock är hemliga av olika orsaker. Bara min närmast förtroende vet..

***

Om en halvtimme beger jag mig med Elliot till Fagge för hans fotbollsmatch. Kanske ska man öva några klacklåtar då.
"Vi är masar Vi står på Norra stå, Det kan ingen jävel ändra på."
och: "Fotbollslag, ta oss hem, till den plats, vi ska va. Bort från skiten. Till eliten, ta oss hem, upp igen."

Jag kan se mig det framför mig när jag står där och skriker mig hes och Elliot vänder sig om mot mig, skakar på huvudet och säger: Pinsamt.

***

Men nu är det ju ändå sommar en stund till och på fredag ska vi hämta vår nya husvagn. En stor baddare är det. Jag undrar varje dag var vi ska parkera den innan vi ska iväg med den. Det kan verkligen bli en nöt att knäcka. Men det ordnar sig.
Kul ska det iaf bli.

***

Vi var till ett par goda vänner i går kväll och hade vilda men hjärtliga disskussioner.. Eller jag satt mest och messade med en annan om en fyrhjuling så jag missade hela disskussionen. Undrar vad vi kom fram till.
Måste säga att jag blev väldigt intresserad av denna fyrhjuling. Få se vad det leder till.

Åh det är skönt...

...när mitt Stockholm är grönt. Sakta vi går genom stan...

Denna långhelg spenderades till största del i huvudstaden med familjen. En fantastisk helgresa måste jag säga. Till och med den obligatoriska "svansa efter frun på stan-dagen" blev riktigt givande.
Tordagen -ankomstdagen- började bra. Vi anlände vid 10-tiden och fick rummet direkt. Har aldrig hänt förr. Vi brukar få stuva in väskorna i ett förråd tills vi kommer tillbaka på kvällen. Men inte nu, nu fick vi tjoffa in allt på rummet direkt. Och då... redan då insåg jag att detta kommer bli något utöver det vanliga.

Jag hade hjälpt till med en morsdagpresent från barnen och köpt en klänning till Linda dagarna innan. Dock underskattade jag hennes smalhet och valde medium, och tro på tusan skulle hon ha haft small just på den klänningen. Men smart som jag är sparade jag kvittot och direkt efter inchekningen begav vi oss till MQ för ett byte.
Och visst hängde det en small där inne. Till och med två st så hon fick välja mellan dessa.
Och om jag inte förstod det redan vid hotellet så visste jag att nu... nu blir detta en bra resa.

Vi letade sedan efter en enklare restaurang som Isabell enkelt skulle klara av att hitta något att äta från. Hon tål ju inte gluten och än så länge mjölk så en Max hade varit bra. Vi visste var det fanns en sådan "restaurang" men vi trodde den var nerlagd, men icke. När vi kom runt hörnet så bara uppenbarade sig den framför oss. Som sagt... detta skulle bli en bra helg.

Färden fortsatte till Gröna Lund till barnens stora förtjusning. Vi kom dit vid halv två tiden och stannade kvar till halv elva! Men OJ vad skoj vi hade.
Elliot åkte precis allt han fick för sin längd vilket var det mesta, även den nya träberg&dal-banan Twister.
Isabell åkte även hon det hon fick vilket inefattade bl a Kvasten, en bergbana som man hänger under spåret och släpas med likt en kvast. Att se hennes femåriga korta ben dinglande framför mig var helt enkelt underbart, och att efter åkturen få höra henne skandera: En gång till, en gång till, gjorde att jag -om inte tidigare- förstod att denna resa kommer att bli bra.

Dagen efter kom så den obligatoriska stadsvandringen, men som jag nämnde så gick den riktigt bra den med. Inget gnäll från varken barnen eller mig. Och när vi satt oss ner på en parkbänk mitt på Norrmalmstorg -som förövrigt Elliot var snabb med att konstatera att detta var den dyraste gatan i spelet Monopol- vi satt där och mumsade på varsin glass och det kändes då som att detta kan bara inte bli mycket bättre.... då.. plötsligt kommer den där från vänster.
Leksands spelarbuss.. Naturligvis utan spelare i men ändå.. Än en gång förstod jag att detta skulle bli en bra resa.

Stockholmshelgen avslutades dagen efter med en båttur till Vaxholm där vi intog en stadig Brunch ombord. Sedan var vi alla trötta nöjda och riktigt belåtna när vi checkade ut och åkte hem.
Tack familjen och tack vädergudarna för er hjälp till en underbar tripp till storstan.

Mors hjärtans dag

Jag trodde det var Alla Hjärtans Dag i går så jag hade förberett mig med denna skulptur innan jag insåg att det var Mors dag istället.
Men det funkar väl det med..

Måndag

I dag är det som bekant måndag. Den bästa dagen på hela veckan anser jag.

Om man bortser från härligt lediga söndag då förstås. Och den aktiva men jobbfria lördagen också givetvis. Och kanske även fredagen som brukar vara så där härligt avspänd då alla bara går och väntar på att få släcka lyset på sina arbetsplatser och bege sig hem till sina alternativa liv.
Hmmm när jag tänker efter så är torsdagen inte heller så dum då det är dan före fredag som är rätt så härligt som jag nyss skrev.
Och inte att förglömma lillördan dvs onsdag heller. Det är en mycket bra dag, mitt i veckan och vid lunchtid så kan man luta sig tillbaka och inse att man just har klarat av halva arbetsveckan.
Ska man nu ta och dra alla paralleller runt allt möjligt så är inte tisdagen så värst dum den heller.

Under min tid i det militära så klagade kompisarna ofta på att det bara var tisdag, men jag bad de tänka om istället. Jag sa: Tänk er att det i morgon är onsdag, och då är det bara en enda dag kvar innan fredagen tar över och vi får åka hem.

Så betyder då detta att måndagen trots allt är den värsta dagen på veckan eller innebär detta att alla dagar är riktigt bra dagar. Naturligtvis håller jag på det senare.
Men vad har måndagen då att erbjuda som kan vara så underbart att se fram mot varje vecka? Svaret är enkelt.
Jobbet drar igång igen efter helgen.

Sudden death

I går stod innebandyturnering i agendan.
Vi -Cronimet- deltog i en turnering mot 5 andra företags lag i jakten på den åtråvärda bucklan. Och det började bra.

Vinst med uddamålet i premiären och det skulle räcka med oavgjort för att gå vidare vilket vi precis lyckades med.

I semifinalen blev det dramatiskt värre. 0-0 efter full tid vilket gjorde att det hela skulle avgöras i sudden death.

Vi spelade ett oerhört inspirerat och i det närmaste äckligt diciplinerat försvarsspel matchen igenom. Tyvärr förde det med sig ett nästan obefintligt anfallspel. Men vi hade ju chansen att ta de på straffar om inte annat.

Det kan inte ha återstått mycket av tiden när jag och övriga som då satt på bänken såg en av motståndarna på högerkanten. Vi skrek oss hesa åt våran back att kliva upp på honom men det var för sent. Han fick bollen och drog iväg ett skott mot vår fenomenala målvakt.
Av alla 360 eller åtminstonde 180 graders vinklar så valde bollen just den graden att den snuddade vår backs ben så där retsamt lagom mycket och ställde vår målvakt som bara kunde se på när bollen seglade upp i bortre krysset.

Då förstod jag hur det känns att förlora en SM-final i ishockey i suddendeath.
Plötslig död.

All förväntan om att nå finalen, alla förhoppningar man hade hunnit bygga på sig försvann på bråkdelen av en sekund. Riktigt riktigt jobbigt var det.


Men proffs som vi är visade vi en stark moral när vi gick ut och vann matchen om tredje plats direkt efter. Jag är riktigt stolt över vår kämpaglöd. Så man får vara nöjd trots allt. Det var ju första gången vi var med i turneringen
Första men inte sista!


En vilja vi hade en önskan djupt inne
Att vinna pokalen att få detta minne
Men ack så det blev "endast" brons trots vår glöd
Det kan gå hur som helst i en sån plötslig död.

Hej

Jag satt här hemma och läste lite i Jens Bergenströms Lif-blogg med barnen i tvsoffan bredvid mig kollandes på Nickelodeon. Mitt i denna lördagsmorgonsidyll kom jag då på att jag har en alldeles egen blogg.
Som jag dock ej har skrivit i på 100 år eller nåt.
Men nu är det dags igen. Ett inlägg om året vore lite väl dåligt för en skrivvirtuos som mig... ;)

Det är ju inte så att det inte har hänt spännande saker i mitt liv under denna frånvarotid utan jag har helt enkelt prioriterat andra saker än att skriva här. Jag har tex varit på Coop och handlat nån gång.. Mycket spännande var det.
En annan spännade händelse var när jag i vintras fick skrapa bilrutorna för jag hade glömt sätta på motorvärmaren i vintras!! Helt otroligt spännande var det.
osv osv.

Men idag blir en alldeles fasanfullt spännande dag. Jag ska spela i en innebandyturnering. Men jobbet. Cronimet mot andra lag som Hedins mfl.
Hedins har redan börjat fuska med att ta in obehöriga spelare till sitt lag. Men vi tar de nog ändå.
Med mig som kombinerad Powerforward och sniper så kan vad som helst hända. Fråga bara stackars Larsa som brutalt fick erfara vad min klubba kan åstadkomma för smärta på smalbenen.

Elliot har också match idag. Fotbollsmatch mot ett Västeråslag. Matchen börjar kl 11 på Fagerliden. Synd att jag missar den men jag ska följa den noggrant mellan mina egna matcher via telefonkontakt..

Hmmmm

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk, sade Arne Hegerfors under ett fotbollsVM för ett bra tag sen.
Nu ser det även mörkt ut i Leksands. Och då har JLGP ändå blivit ivägskickad. Fast Alen Bibic sätter färg på båset så gott han kan.

Anyway. Säsongen är nu körd. Laget ska bara spela av två matcher utan betydande art först..
Eller vänta nu... Nej, försvinn! Kom inte hit!! Ahhhhrg, förbannade tanke, kan du bara inte lämna mig ifred!

Men nej, den tar övertaget om min vilja. Det är ju faktiskt inte riktigt kört ännu. Inte förrän på fredag då det är helt kört.
Eller?. Neeej kom inte tillbaka igen ondskefulla tanke. Du har redan plågat mig tillräckligt. Dra!!! Långt bort härifrån!!

Omöjligt. Denna äckliga ondsefulla hånflinande tanken sveper mot min vilja in över mig, trots mina försök till avvärjning.

Vilken tanke? Jo, den att detta är ju faktiskt inte heeeeelt över, kanske inte ens i morgon kväll.
Men nu måste alla planeter och stjärnor i hela universum stå i linje med övriga pariteter för att få till det vi Leksingar kallar för Mirakel. Det där ordet som finns i ordboken men som vi stackars Leksingar aldrig har fått känna på. Det där ordet som Aik fick känna på. Men inte vi inte. Ånä, inte vi inte...

Men tänk om någon hockygud vi kallar honom Great sky, Kanonhimmel, som för tankarna till en viss fortfarande levande hockeygud i Amerika, tänk om denne gud plötsligt får för sig att: Nä nu jäklar har dessa stackrare fått nog med salt i sina sår. Nu ska vi ställa till med ett mirakel. Ett mirakel som skulle få Usa´s bragd mot Sovjett -Miracle on ice- att framstå som en droppe i havet.

Det enda som faktiskt behövs för att få en stackars Leksing på fötter är nu att låta Vik vinna över Mora i sudden i morgon samt att Leksand lämnar Uppsala med tre poäng i bagaget i morgonkväll. Då är vi med igen.

Ska vi säga så? Ja, men då gör vi det.

;)

Dags igen

Jaha, så var det då dags för omg 4 i förkvalet. Tacksamt vore om Almtuna tar poäng av Mora ikväll, men fokus ligger förstås på att Leksand skall bärga tre poäng mot V-ås.
Gör de det så är laget fortfarande i högsta grad med om kampen att vinna serien.

Hela Andra Sidan håller tummarna för att så skall ske.

Sraffar

Leksand slog V-ås i går efter straffar. Man satte alla tre och tog två behövande poäng, vilket gör att man fortfarande är med i högsta grad att slåss om den sista kvalplatsen.
Men för att det ska bli verklighet måste antagligen laget skramla ihop 8 p av 9 möjliga på de kvarvarande matcherna.

Och inte nog med det, de måste dessutom fördelas på ett speciellt sätt, ungefär som teoriprovet på körskolan. Så här är förutsättningarna enkelt förklarat:

Leksand bör på de kommande två matcherna ta totalt minst 5 p av 6. Sedan måste man slå mora (3 p) i sista rundan på lördag.
Gör man allt detta så är kvalplatsen vår. Även om mora vinner de kommande två.
Sen så hoppas man ju alltid att övriga resultat går vår väg.

Glad

Det gick vägen igår för det där blåvita hockeylaget som jag har valt att viga min fritid åt.
En rent av livsviktig (nåja) seger.

Men ingen rast ingen ro. Segerkaramellen har knappt hunnit smälta i munnen innan det är dags att ta sig an nästa motståndare, Vik.

Tja, det kan ju bli tjatit det här med hockeyböner var och varannan dag, så jag ber en stillsam bön för resten av denna hektiska förkvalserie.
Det lag som förlorar ikväll tror jag är borta från kvalserien. Även om det inte blir så i teorin, så gäller det att ta hem det ikväll för att vara med i slutspurten känns det som iaf.

Jag håller tummarna.

Tillbaka

Nyss hemkommen ifrån härliga Säfsen.
Vi hade en riktigt rolig helg där denna gång. Då det är sportlovsvecka för många så var det fullt naturligt mycket folk där i sina husvagnar...
Elliot och Isabell hade fullt upp med att leka av sig med grannbarnen, och oj vilka trevliga föräldrar de hade.
Kul kul.
Jag gjorde förresten en Stig Helmer i lördags.
Vi hade fikat och jag skulle hämta mina skidor som stod uppställda mot staketet. Jag rycker loss de och hör -radadadada, vänder mig sakta om och får till min fasa se att ett femtiotal skidor rasar omkull likt en dominobana. "gulp"
En vänlig tjej skuttar dock snabbt fram och hjälper mig ställa upp dessa igen. Tack till dig, vem du nu är.

**

Något mindre roligt är att den där otäckingen Mr Horton har kommit på besök igen. Han brukar våldgästa mig med något drygt års mellanrum och har inte vett nog att försvinna förrän efter någon månad.
Han stör mig varje dag under den månaden.
Jag har tom inhandlat en spruta med en stark drog för att mota bort honom men det verkar inte hjälpa mer än tillfälligt...

***

Leksand, Leksand. Vad håller ni på med? Varför är ni inte klara för kvalspelet ännu? Kan det bero på mitt uppehåll här inne? Dumma dumma älskvärda lag.

Nu då jag börjar bli desperat får jag skicka en tanke till hockeyguden igen. Få se nu, hur gick bönen nu igen.

Hockeygud jag håller kär
Se till mig som Leksing är
Vilket lag vi än skall möta
Snälla ge oss denna röta
Så att vi kan vinna nu
Leksing är jag
Gud är du

eller nåt sånt.. Hur som helst, denna säsong ser inte ut att gå i dur direkt, men Oj oj oj vad jag önskar att Lif plötsligt bara börjar vinna matcher igen. Tror dessvärre att fyra raka är nästan ett måste nu, plus någon poäng till i femte..
Det är minsann en tuff situation min pappa satte mig i då han tog med mig till Leksnad för 25-30 år sedan. Det var då mitt hjärta började klappa för detta blåvita lag. Ibland undrar jag varför han inte drog med mig till något annat lags stad. Typ Karlstad, eller Gävle.
Men sedan tar visheten över igen och jag inser att det har gett mig mycket glädje genom åren trots allt.
Om man bara fick vara med om en glädje i sista matchen för säsongen någon gång vore ju en höjdare. Att det ska bli redan i år har jag inga större förhoppningar om, men som sagt. Oj vad kul det vore att ens få delta i kvalserien i år. Mot Modo bl a.

Kom igen nu. Man har aviserat ny ungdomlig entusiasm i laget i kväll. Får väl se om hoppet lever kvar ikväll.

Hockeydal

Strafförlust mot T-ryd i går kväll.
Varför är jag inte förvånad? Knappt så man ens blir irriterad längre över dessa otroliga bottennapp hela tiden.
Men just ja, man skulle ju satsa långsiktigt hette det nu. Även om jag är rätt säker på att det endast är en ursäkt för att man har slut på pengar och därmed tvingas göra detta.

Problemet är bara att det inte går att satsa långsiktigt i Allsvenskan. Så fort man får fram en bra spelare så försvinner denne efter säsongens slut till en klubb högre upp i hiearkin (elitserien)

Nåväl. Denna serie ska iaf spelas klart och vi ligger -hur otroligt det än verkar- på en tredjeplats i nuläget. Därför är matchen i morgon mot rögle antagligen den viktigaste hittills denna säsong.

Naturligtvis blir det torsk till middag då onsdagen är en fiskdag. Nog sagt så!

Jag hade ju bestämt mig för att inte ens försöka påverka lagets prestation genom olika handlingar detta år, och kommer inte heller att göra det direkt. Men kanske lite indirekt. Någonting måste ske, något som bryter mönstret. Något som tar laget till det spel de visade upp i början av säsongen när de fortfarande var pigga i benen.
Vi får se vad jag kommer på.

Känslosvall

Efter den försmädliga förlusten mot vikaren senast så tänkte jag: nu får det vara nog!
Jag ska pina mig upp till Leksand den 21:a med hela jobbstyrkan men innan dess tänker jag inte ens gå in på hemsidan för att läsa om laget.

Nu, två dagar och ca 10 hemsidebesök senare så har jag plötsligt börja längta efter matchdag igen.
Och som tur är så är det en sådan dag i dag.

Sundsvall borta är vad som väntar.
Blir det ett nytt löfte om bojkott, eller blir man gladare denna gång?