Ett ryskt passagerarflygplan kraschade häromdagen i ryssland.. Så långt mottogs det med en ögonbrynshöjning -på sin höjd. Naturligtvis en stor tragisk händelse för alla inblandade och runt dessa, men just att det var i ryssland gör att man automatiskt inte blir så förvånad. De är inte direkt kända för sin flygsäkerhet.
Men sekunderna efter när infon om att ett helt ishockeylag var ombord, alla ombord var som en stor familj, alla kände alla, de flesta kände varandras riktiga familjer.... då blev det plötsligt så mycket mer gripande.
Minnesceremonin i går ska ha varit mycket känslosam. De omkomnas bilder placerades på isen där ett lags spelare åkte ut och ställde en spelare bakom varje fotografi, gick ner på knä under en tyst minut, tog pucken som fanns placerad bakom varje foto och drev den sakta mot och i mål.
Mitt favorithatlag nr 1 har av okänd anledning med åren blivit Färjestad BK.
Från och med i onsdags finns det inga hatlag för mig längre. Inte ens lag som jag inte tycker om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar