Nu är det klippt

Äntligen. Efter att ha fått svårt att se klart (och här hjälper inga ögonoperationer i världen) samt att ha blivit tagen för Linda så var det hög tid att klippa sig.

Denna gudsförnäma frisör klippte till hela familjen i ett enda drag. Jag med min hårömhet var väl den som råkade illa ut då jag fortfarande hade spår av målarfärg i håret. Frisörens kam letade sig då och då fram till dessa färgpigment och tenderade att fastna till för ett ögonblick vilket medförde en svag ventilering av tårkanalen...
Så jag är nog en smula håröm kan jag tro, men det beror på mitt tjocka fina hår...

Det var skönt att klippa sig och slippa ruska på huvudet för att få luggen ur sikte, det är lätt hänt att en sådan ovana kan stanna kvar annars. Tänk om jag satt i ett viktigt möte på jobbet och hela tiden rykte till med huvudet... Så det var bra att det blev gjort i tid ändå.
Dock för det med sig en oväntad nackdel.
Och det är att jag nog gick ner ett par kilo eller så med allt hår som klipptes bort.
Att nå upp till drömgränsen 60 kg med blött hår blir nu än svårare...