Förbannade förbannelse!!

"Is a dream a lie if it dont come tru, or is it something worse" sjöng Bruce Springsteen.

I det har fallet så är det definitivt något värre. Alla resultat gick mirakulöst Leksands väg i går. Alla utom vårt eget då.
Förlust mot fucking Växjö. Leksandsspelarna är efter den insatsen inte värda att få uppleva glädjen att gå upp i elitserien.
Tyvärr drabbas även de trogna fansen av detta. Vi är definitivt värda den känslan efter åratal av motgångar. Men det kommer inte att ske i år heller. Sån här bra chans hade vi för två år sedan, men då hade vi två betydligt svårare matcher kvar i slutet. På pappret.

Nu ska det till tre mirakel för att detta ska gå vägen. Vi ska vinna på söndag. Det tror jag vi gör.
SSK ska slå rögle. Det kan eventuellt ske.
Men att tro att växjö ska lyckas upprepa bedriften och slå aik på Hovet är en omöjlighet.

Så jag säger grattis till AIK. och Södertälje.
Till mitt eget lag säger jag ingenting. Känslan är att jämföra med om ens husdjur skulle gå och bli dödssjuk. Hunden eller katten läggs in för intesivvård, men det är mer en foralitet för man vet att slutet är nära. Ändå har man en strimma av hopp någonstans djupt inne i själen. En strimma av hopp om att mirakel kan ske. De sker hela tiden.

Att en ensamstående mor klarar av att sköta hem jobb och barn samtidigt är ett bra exempel på ett mirakel.
Men idrottsmässigt sker de också titt som tätt. I går skedde ett. Tyvärr emot oss Leksingar, men väl för alla Aik:are.

Jag kommer åka upp på söndag för att se säsongens sista match och svagt svagt hoppas. Hoppas på att hockeyguden har insett vilka som under längst tid varit värda en es plats.
Så jag kör min hockegudsbön än en gång.

Hockeygud vem du än är
Se till mig som Leksing är
Snälla rara låt oss vinna
Rögle, Aik försvinna
Giv oss frid giv oss tro
Låt oss nu i hamn det ro