Antagligen ett av Sveriges och gissningsvis hela världens bästa förskola finns mitt i Fagersta. Det heter Wilhelmina. Där har vi den smått osannolika turen att få ha vår dotter Isabell om dagarna.
En otrolig personal jobbar där med att utveckla och underhålla barnen.
Det är iaf det sken jag har fått.
Visserligen har jag inte mycket att jämföra med, förutom Ugglan då. Men kanske att det läget låg lite bättre till med mindre asfalt och så, men det är inte så farligt mycket här på Wilhelmina heller.
Ett exempel på hur bra detta dagis är fick jag på en föräldrarstund runt julen nångång, då ett nytt barn hade börjat. Jag pratade med mamman en stund och hon sade att tidigare då deras son gick på ett annat dagis i stan (jag vill ej nämna vilket) så grät lillkillen ofta om kvällarna och när han skulle till dagis.
Men nu var det helt annorlunda. Som natt och dag.
Tack Pia, Helena och Marie. Och ni andra på andra avdelningen också förstås.
Pga av allt detta så kändes det ju lite sådär i morse då Isabell gick upp tidigt med mig i morse. -Till saken hör att hon förra veckan var hemma nån dag pga en jobbig hosta.-
-Pappa, sa hon. Jag vill vara hemma idag.
-Jasså, svarade jag lite så där nonchalerande samtidigt som jag tog på mig jackan och gjorde mig beredd att trotsa vädergudarna.
Då hon märkte att jag inte riktigt höll med henne gick hon till trappen och ropade på mamma som nyss hade klivit upp.
-Mamma... jag är lite hostig, tror jag.... Kan nog inte gå till dagis idag.
: )
Ja, försöka duger lilla vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar