Sudden death

I går stod innebandyturnering i agendan.
Vi -Cronimet- deltog i en turnering mot 5 andra företags lag i jakten på den åtråvärda bucklan. Och det började bra.

Vinst med uddamålet i premiären och det skulle räcka med oavgjort för att gå vidare vilket vi precis lyckades med.

I semifinalen blev det dramatiskt värre. 0-0 efter full tid vilket gjorde att det hela skulle avgöras i sudden death.

Vi spelade ett oerhört inspirerat och i det närmaste äckligt diciplinerat försvarsspel matchen igenom. Tyvärr förde det med sig ett nästan obefintligt anfallspel. Men vi hade ju chansen att ta de på straffar om inte annat.

Det kan inte ha återstått mycket av tiden när jag och övriga som då satt på bänken såg en av motståndarna på högerkanten. Vi skrek oss hesa åt våran back att kliva upp på honom men det var för sent. Han fick bollen och drog iväg ett skott mot vår fenomenala målvakt.
Av alla 360 eller åtminstonde 180 graders vinklar så valde bollen just den graden att den snuddade vår backs ben så där retsamt lagom mycket och ställde vår målvakt som bara kunde se på när bollen seglade upp i bortre krysset.

Då förstod jag hur det känns att förlora en SM-final i ishockey i suddendeath.
Plötslig död.

All förväntan om att nå finalen, alla förhoppningar man hade hunnit bygga på sig försvann på bråkdelen av en sekund. Riktigt riktigt jobbigt var det.


Men proffs som vi är visade vi en stark moral när vi gick ut och vann matchen om tredje plats direkt efter. Jag är riktigt stolt över vår kämpaglöd. Så man får vara nöjd trots allt. Det var ju första gången vi var med i turneringen
Första men inte sista!


En vilja vi hade en önskan djupt inne
Att vinna pokalen att få detta minne
Men ack så det blev "endast" brons trots vår glöd
Det kan gå hur som helst i en sån plötslig död.

Hej

Jag satt här hemma och läste lite i Jens Bergenströms Lif-blogg med barnen i tvsoffan bredvid mig kollandes på Nickelodeon. Mitt i denna lördagsmorgonsidyll kom jag då på att jag har en alldeles egen blogg.
Som jag dock ej har skrivit i på 100 år eller nåt.
Men nu är det dags igen. Ett inlägg om året vore lite väl dåligt för en skrivvirtuos som mig... ;)

Det är ju inte så att det inte har hänt spännande saker i mitt liv under denna frånvarotid utan jag har helt enkelt prioriterat andra saker än att skriva här. Jag har tex varit på Coop och handlat nån gång.. Mycket spännande var det.
En annan spännade händelse var när jag i vintras fick skrapa bilrutorna för jag hade glömt sätta på motorvärmaren i vintras!! Helt otroligt spännande var det.
osv osv.

Men idag blir en alldeles fasanfullt spännande dag. Jag ska spela i en innebandyturnering. Men jobbet. Cronimet mot andra lag som Hedins mfl.
Hedins har redan börjat fuska med att ta in obehöriga spelare till sitt lag. Men vi tar de nog ändå.
Med mig som kombinerad Powerforward och sniper så kan vad som helst hända. Fråga bara stackars Larsa som brutalt fick erfara vad min klubba kan åstadkomma för smärta på smalbenen.

Elliot har också match idag. Fotbollsmatch mot ett Västeråslag. Matchen börjar kl 11 på Fagerliden. Synd att jag missar den men jag ska följa den noggrant mellan mina egna matcher via telefonkontakt..

Hmmmm

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk, sade Arne Hegerfors under ett fotbollsVM för ett bra tag sen.
Nu ser det även mörkt ut i Leksands. Och då har JLGP ändå blivit ivägskickad. Fast Alen Bibic sätter färg på båset så gott han kan.

Anyway. Säsongen är nu körd. Laget ska bara spela av två matcher utan betydande art först..
Eller vänta nu... Nej, försvinn! Kom inte hit!! Ahhhhrg, förbannade tanke, kan du bara inte lämna mig ifred!

Men nej, den tar övertaget om min vilja. Det är ju faktiskt inte riktigt kört ännu. Inte förrän på fredag då det är helt kört.
Eller?. Neeej kom inte tillbaka igen ondskefulla tanke. Du har redan plågat mig tillräckligt. Dra!!! Långt bort härifrån!!

Omöjligt. Denna äckliga ondsefulla hånflinande tanken sveper mot min vilja in över mig, trots mina försök till avvärjning.

Vilken tanke? Jo, den att detta är ju faktiskt inte heeeeelt över, kanske inte ens i morgon kväll.
Men nu måste alla planeter och stjärnor i hela universum stå i linje med övriga pariteter för att få till det vi Leksingar kallar för Mirakel. Det där ordet som finns i ordboken men som vi stackars Leksingar aldrig har fått känna på. Det där ordet som Aik fick känna på. Men inte vi inte. Ånä, inte vi inte...

Men tänk om någon hockygud vi kallar honom Great sky, Kanonhimmel, som för tankarna till en viss fortfarande levande hockeygud i Amerika, tänk om denne gud plötsligt får för sig att: Nä nu jäklar har dessa stackrare fått nog med salt i sina sår. Nu ska vi ställa till med ett mirakel. Ett mirakel som skulle få Usa´s bragd mot Sovjett -Miracle on ice- att framstå som en droppe i havet.

Det enda som faktiskt behövs för att få en stackars Leksing på fötter är nu att låta Vik vinna över Mora i sudden i morgon samt att Leksand lämnar Uppsala med tre poäng i bagaget i morgonkväll. Då är vi med igen.

Ska vi säga så? Ja, men då gör vi det.

;)

Dags igen

Jaha, så var det då dags för omg 4 i förkvalet. Tacksamt vore om Almtuna tar poäng av Mora ikväll, men fokus ligger förstås på att Leksand skall bärga tre poäng mot V-ås.
Gör de det så är laget fortfarande i högsta grad med om kampen att vinna serien.

Hela Andra Sidan håller tummarna för att så skall ske.

Sraffar

Leksand slog V-ås i går efter straffar. Man satte alla tre och tog två behövande poäng, vilket gör att man fortfarande är med i högsta grad att slåss om den sista kvalplatsen.
Men för att det ska bli verklighet måste antagligen laget skramla ihop 8 p av 9 möjliga på de kvarvarande matcherna.

Och inte nog med det, de måste dessutom fördelas på ett speciellt sätt, ungefär som teoriprovet på körskolan. Så här är förutsättningarna enkelt förklarat:

Leksand bör på de kommande två matcherna ta totalt minst 5 p av 6. Sedan måste man slå mora (3 p) i sista rundan på lördag.
Gör man allt detta så är kvalplatsen vår. Även om mora vinner de kommande två.
Sen så hoppas man ju alltid att övriga resultat går vår väg.

Glad

Det gick vägen igår för det där blåvita hockeylaget som jag har valt att viga min fritid åt.
En rent av livsviktig (nåja) seger.

Men ingen rast ingen ro. Segerkaramellen har knappt hunnit smälta i munnen innan det är dags att ta sig an nästa motståndare, Vik.

Tja, det kan ju bli tjatit det här med hockeyböner var och varannan dag, så jag ber en stillsam bön för resten av denna hektiska förkvalserie.
Det lag som förlorar ikväll tror jag är borta från kvalserien. Även om det inte blir så i teorin, så gäller det att ta hem det ikväll för att vara med i slutspurten känns det som iaf.

Jag håller tummarna.

Tillbaka

Nyss hemkommen ifrån härliga Säfsen.
Vi hade en riktigt rolig helg där denna gång. Då det är sportlovsvecka för många så var det fullt naturligt mycket folk där i sina husvagnar...
Elliot och Isabell hade fullt upp med att leka av sig med grannbarnen, och oj vilka trevliga föräldrar de hade.
Kul kul.
Jag gjorde förresten en Stig Helmer i lördags.
Vi hade fikat och jag skulle hämta mina skidor som stod uppställda mot staketet. Jag rycker loss de och hör -radadadada, vänder mig sakta om och får till min fasa se att ett femtiotal skidor rasar omkull likt en dominobana. "gulp"
En vänlig tjej skuttar dock snabbt fram och hjälper mig ställa upp dessa igen. Tack till dig, vem du nu är.

**

Något mindre roligt är att den där otäckingen Mr Horton har kommit på besök igen. Han brukar våldgästa mig med något drygt års mellanrum och har inte vett nog att försvinna förrän efter någon månad.
Han stör mig varje dag under den månaden.
Jag har tom inhandlat en spruta med en stark drog för att mota bort honom men det verkar inte hjälpa mer än tillfälligt...

***

Leksand, Leksand. Vad håller ni på med? Varför är ni inte klara för kvalspelet ännu? Kan det bero på mitt uppehåll här inne? Dumma dumma älskvärda lag.

Nu då jag börjar bli desperat får jag skicka en tanke till hockeyguden igen. Få se nu, hur gick bönen nu igen.

Hockeygud jag håller kär
Se till mig som Leksing är
Vilket lag vi än skall möta
Snälla ge oss denna röta
Så att vi kan vinna nu
Leksing är jag
Gud är du

eller nåt sånt.. Hur som helst, denna säsong ser inte ut att gå i dur direkt, men Oj oj oj vad jag önskar att Lif plötsligt bara börjar vinna matcher igen. Tror dessvärre att fyra raka är nästan ett måste nu, plus någon poäng till i femte..
Det är minsann en tuff situation min pappa satte mig i då han tog med mig till Leksnad för 25-30 år sedan. Det var då mitt hjärta började klappa för detta blåvita lag. Ibland undrar jag varför han inte drog med mig till något annat lags stad. Typ Karlstad, eller Gävle.
Men sedan tar visheten över igen och jag inser att det har gett mig mycket glädje genom åren trots allt.
Om man bara fick vara med om en glädje i sista matchen för säsongen någon gång vore ju en höjdare. Att det ska bli redan i år har jag inga större förhoppningar om, men som sagt. Oj vad kul det vore att ens få delta i kvalserien i år. Mot Modo bl a.

Kom igen nu. Man har aviserat ny ungdomlig entusiasm i laget i kväll. Får väl se om hoppet lever kvar ikväll.