Målrapport

Husets väggar är nu färdigmålade. Hela huset förutom uterummets innerväggar på husets utsida..!..

Det som återstår är allt vitt runt fönster/dörrar och knutar. Jag tror huset kommer se ut som en stor gräddbakelse när det är klart.

Tidsplanen följs bra. Jag skulle tro att allt utom uterummet blir klart denna vecka. Kanske hinner jag börja det till helgen...

Ja, sen har vi ju garaget också, men det tar vi nog nästa år. Tror jag.

Hipp hipp Hurraaaa

Ja må du leva ja må du leva ja må du leva uti hundrade år
Javisst ska du leva javisst ska du leva javisst ska du leva uti hundrade år.

Grattis på din 31 års dag älsklingen.

Men vilken brist på fantasi den som skrev "ja må du leva"-sången måste ha haft...

Bilder från Kolbäck

Fredagsmys

Ja det blev Brynäskroooossss, Tam tam taaaa
Ja det blev Brynäs kroooossss, Tam taraaaaaaa

Vinst med ett mål

Efter straaaffaaaar.

Kross och kross, nåja, men jag blev imponerad av Leksand. Men man får väl komma ihåg att Brynäs mötte mora dagen före, och kanske var lite trötta i benen mot Lif.
Detta skedde då förra fredagen men jag är en vecka sen bara...

Kanske tur att Lif förlorade dagen efter mot just mora då så man snabbt kom ner på jorden igen.

Och trot eller ej, men det var faktiskt barnens egna vilja att bära matchtröjorna..

Vikingafest

När hösttiden nalkas
då kvällen blir mörk
i slutet av månad Augusti
Då börjar vi svalkas
och saven från björk
vill stelna och bli tjock och mustig

Då fyller min fru år
hon blir trettiett
då måste jag va´trettifyra
Hon undrar vad hon får
detta blir ej lätt
presenter bör ej va´för dyra

Men först ska vi resa
med husvagnen ner
till Kolbäck och kräftorna testa
Vi sjunger oss hesa
och fler lekar sker
då vi ska med vikingar festa

I natt jag drömde...

Jag brukar drömma på nätterna, så pass att jag kommer ihåg de. Åtminstonde då och då.
Nattens händelse utspelade sig i en skidort någonstans i Sverige.

Jag, min syster Maria och en gammal klasskamrat Spille (!) befann oss i hop med några andra i denna alpby när vi efter avslutat skidpass gick genom lobbyn i värdshuset.
Där fanns en stor låda, typ ett bankfack där värdshuset förvarade dagskassan. När vi gick förbi slog det oss: Vi gör en stöt.

Spille drog fram en liten nål som han mycket vant dyrkade upp låset med. Det gick väldigt fort så man märkte att han hade gjort det förr. Där i låg ett par påsar med sedlar i.
Trots att flertalet människor fanns i närheten plockade vi på oss ett par påsar, tog ut sedlarna och gav alla till Maria.
De här andra människorna såg allting men ingen ingrep eller ens verkade bry sig. Jag minns att jag tyckte det var lite märkligt.

Efter stöten gick jag uppför en trappa för att komma ifrån brottsplatsen, men vad vi inte hade räknat med var att där uppe stod ett par vakter och scannade av alla besökare. De använde en mojäng liknande de metalldetektorer som används vid flygplatser.
Mig kollade de två ggr för de var lite tveksamma första gången, men släppte mig sedan.
Jag såg sen Maria komma efter och efter en liten stund hör jag henne ropa: Men det är mina pengar..

Osis syrran ;)

Vet ej hur det hela slutade.

Jag antar att denna dröm till stor del berodde på min sena 24 koll i går kväll, då de satte in en sändare under huden på en kille som senare scannades av.
Tänk vad man blir påverkad undermedvetet.

Omtumlande

EÅIS (Elliot och Isabells) kusiner sov över i natt.
Tja, lugnare kvällar och mornar har man väl varit med om, men i det stora hela har det gått bra. Vi fick sova till halv sju i morse, med undantag för Veras snyftande mitt i natten.
Jag börjar på allvar förstå lärarna i skolor och fritids. Vilket ljud de måste utså.

Man ber de dämpa sig och det ger resultat direkt, dock bara i ca 10 sekunder. Vad ska man göra för att återfå respekten? Ta fram piskan? Pekpinnen? Svångremmen?
Naturligtvis inte. Det är bra att de har kul men varför denna höga ljudnivå? Elliot och Vilkot är experter på att trigga sig till mer och mer oljud. Isabell och Vera däremot är lite lugnare. De är ju tjejer. De sitter mer stilla och leker medan grabbarna far runt som värsta tornadon..
Vem sa att tjejer och killar egentligen är likadana???

Vera hittade en sax i går. Men hon hittade inget lämpligt att klippa i. Tyvärr bara något olämpligt. Som hennes eget hår!
En hårtuss fattigare och en sax fattigare var hon lika nöjd ändå...
Tack o lov var det ingen större tuss hon klippte loss. Det hade varit snyggt att förklara till hennes föräldrar.

Målningen fortskrider. Linda börjar nog bli lite otålig på att det tar tid. MEn får jag måla varje eftermidag/kväll ett par timmar så kanske kanske allt utom garaget och uterummet kan vara klart innan nästa veckoslut.
Nämen... Nu har frugan vaknat också. Hon tog hand om snyftande Vera i natt så jag lät henne få någon extraminuts sovmorgon (om man nu kan kalla det för det när man går upp strax efter kl 7.
Då kan jag ju ta min älskade pensel i handen. Ska bara ge Isabell en flaska så hon får göra en flaskpost.

Jakt kungen

Vem kunde ana att skyttesällskapets absoluta topp igår skulle bestå av -förutom Alf då som äger hela manicken- mig och Janne. Att jag var med är väl ingen skräll men att Janne skulle gå så bra trodde då inte jag. ;)
Skämt åsido.
Jag och Janne var de enda som bara hade en bom på 15 djur. Jag missade en ripa med en hårsmån medan Janne missade ett vildsvin.
Omskjutning således.
Kalle -som också äger manicken- väljer ut ett lämpligt vilt inför denna fruktansvärt spännande omskjutningen. Jag hoppades på lerduva då jag kände mig rätt säker på den grenen. (Vi hade fått träna lite på just lerduvor innan själva tävlingen började)
Men Kalle valde fasan. Den fasansfulla fasanen.

5 fåglar var. Två skott per fågel. Inga skadeskjutningar räknades. Detta var omständigheterna bakom reglerna.

Janne börjar. Han höjer bössan när den första fasanen flaxar upp i skyn. Pang. Direktträff.
Mitt hjärta börjar slå hårdare och fortare. Jag tänker lugnande tankar. Måste få ner pulsen tills det är min tur.
Men sen får Janne problem. Kanske är det psyket. Kanske är fåglarna lite för snabba. Kanske börjar Janne bli trött i armen. Jag vet inte varför, men han missar de kommande fyra.
1 av 5 träffar bara. Det var inte alls bra... för Janne.

Min tur. Jag ser min chans. Pulsen har gått ner igen. Att bara behöva träffa 2 av fem för en seger innebär ingen större press egentligen, men det gäller att koncentrera sig.
Jag höjer bössan till axeln, pressar kinden mot kolven och smeker avtryckaren. Pang. Första fågeln faller död till marken.
Pang. Andra likaså. No mercy. Trean dör också, men fyran skadeskjuts bara medan femman träffas fullt ut.
4 av 5. Segern var min. Om vi nu bortser från alf då som faktiskt fick alla träff.

Det lustiga var att det bara var jag och Alf som sköt fullt på vildsvinen. Vi använde oss av samma taktik nämligen att skjuta direkt när de visade sig.
Iom att jag sköt först så kan man lätt tro att Alf fick ett välbehövligt tips där, men han har ju gjort detta många gånger så han hade nog taktiken klar för sig innan.

Det var hur som helst väldigt roligt.

Tack för hjälpen Bella

Jag skrev ju om peppning inför säsongen som nu nalkas, och om jag inte visste bättre kunde jag tro att Isabell har varit inne och läst här...

I går när vi kom hem på eftermiddan sa hon: Det ska bli så spännande att åka till Leksand i morgon så jag kommer inte att kunna sova.
Det kallar jag peppning.

Men det var inte nog där.
I morse vaknade jag strax efter kl sex och hade -som vanligt- svårt att dra upp ögonen när jag hör från Isabells rum: I dag ska vi till Leeeksaaaand.
Kan man få vakna till en bättre signal?

Ny supporter

I år ska jag testa en ny grej. För att orka med ännu en säsong i Allsvenskan så måste jag ge mig rätt förutsättningar för att orka följa säsongen. I år gäller begreppet "turistsupporter".
Ett begrepp som jag har skapat. Det innebär att jag ska inte bry mig om någonting annat än vem som vinner matchen som Leksand spelar i.

Resultatet är ändå det enda som i slutändan spelar någon roll.

Jag ska inte bry mig om felaktiga domarbeslut, vem som vinner skotten, "orättvisa" segrar/förluster, vilka som sitter i styrelsen, hur spelet ser ut, tur eller otur mm.
Helt enkelt inte lägga någon fokus i spelet bakom spelet utan endast bry mig om vilket lagsom vinner.
Likt en "turistsupporter" som inte alls fattar nånting om själva sporten förutom att den går ut på att göra flest mål.

Det skulle vara rätt skönt tror jag.

Men hur troligt är det att jag kan hålla det? Det blir väl som vanligt att jag gormar när den stackars linjemannen missar en offside. Men jag ska försöka.

Avbrott i relationen på fredag

I morgon funderar jag på att göra ett välbehövligt avbrott i målningen och istället spendera fredagskvällen uppe i Tegera arena i Leksand.
I såfall drar jag med mig Isabell och Elliot.
Bägge var riktigt sugna faktiskt.
Isabell ville ju ha en ny Leksandsflagga för hennes har gått sönder....

Vi får se, men det lutar åt det. Kan ju vara kul att göra något med de två ibland också.
Jag har ju under några veckors tid byggt upp en ömsesidig kärlek mellan mig och min pensel, och det sägs ju att det kan vara bra att få vara ifrån varandra ett tag. Lika väl som det kan vara bra att få vara tillsammans ibland.... med familjen..

Men mycket hinner hända på ett dygn. Jag ska höra med barnen i kväll igen. Är de fortfarande sugna så lutar det nog åt en träningsmatch mot brynäs på fredag.

Vattenbaserade uttryck

The rain in Spain stays mainly in the plain, är en fras som används ibland. Vet dock ej helt säkert vad som menas med det. Antagligen att det sällan regnar i Spanien. Vilket helt klart inte var fallet för någon månad sedan då landet varifrån Don Diego De La Vega kom från utsattes för enorma mängder vattenfall från himlen.

Sedan har vi: It raining Cats and Dogs vilket kan betyda (uppgifterna går isär men mest troligt är att det betyder) Det regnar onormalt mycket. "Onormalt mycket" som på Latin heter Cata Doxas.

"Gå inte över ån efter vatten" kan betyda "Lek inte Jesus när du är en vanlig dödlig" fast mest troligt är nog att det står för typ: överansträng dig inte...

LIF - BIF

På fredag möter Leksand Brynäs i CO-cup, en miniturnering där förutom Lif och brynäs även mora och något mer lag spelar.

Kanske tar jag ungarna med och åker upp.

Isabell gillar att äta popcorn och titta på klacken och Elliot ser lite mer på matchen. Tidigare var han väldigt förtjust i ismaskinen.

Vi får se om vi åker. Det kan ju vara kul att få göra något med de när jag bara har målat målat och åter målat annars.

Oss jägare emellan

I morgon ska Alf lura ut oss anställda till att prova på hans hobby.
Jakt!

Vi ska få skjuta (eller försöka skjuta) björnar och älgar mm vilt. Fast bara på låtsas. Det är en sk simulator.

Senast jag testade jakt irl var i Ulfsbo vid vår stuga för en tre/fyra år sedan. Jag sköt lite med luftgeväret när en sädesärla landade på flytbryggan ca 40 meter ut i vattnet.


Jag sa till Elliot att vi skulle se om det gick att skrämma iväg den genom att avlossa en kula mot den.
Tanken var att låta skottet plumsa i vattnet så nära den som möjligt, vilket inte är så lätt med tanke på att 10 meter är ungefär vad ett luftgevär är kalibrerat till att klara med någorlunda precision. Detta var dessutom utomhus i vind och allt.
Så jag höftar iväg ett skott mot flytbryggan och vad händer?
Fågeln faller död ner i vattnet.

Om jag så skulle ha stått kvar och siktat på den fågeln varje dag så hade jag än idag inte lyckats göra om det.
Sen följde VM i bortförklaringar till Elliot.

Stackars lilla sädesärla. Hoppas fågelguden förlåter mig...

Kära Barn

Elliot så fin och flott
och väldigt smart åtta år blott
När du mår bra så mår jag gott
Du är så duktig med Charlott
Bra på att skjuta pilbågsskott
Och bra på golf har ingen undgått
När du föddes blev ögat vått
Jag och mamma drog vår vinstlott
Du är gåvan som vi fått

Isabell så go och snäll
Väldigt sällan hör vi gnäll
Bara kanske någon kväll
hör vi högre decibell
Men det är en bagatell
för du är exceptionell
Mysig som en sommarkväll
Mycket intellektuell
Det är du, mademoiselle

Gissa vad som hänt.

Vad har hänt här då?

A: Trehundra magsjuka fiskmåsar har samlats på vårt uterums tak.

B: Det är ett av Pablo Picasso´s verk "Man utan ben och löst huvud" som mystiskt nog har hamnat på våra plåtar.

C: Färgspill efter incidenten med stegen i går.

Hejaramsor

Vi är masar
Masar ifrån skoooogen
Inte riktigt klooooka
Heeeeja Leeeeeeksand

Dalarna är vårat Landskap
Siljan det är våran sjö
Älska skölden blå och vit
hela mora luktar skit
Vi är Leksingar tills dagen då vi dör

Också har vi "Country road"- versen:
Hockeylag
Ta oss hem
Till den plats
Vi ska va
Bort från skiten
Till eliten
Ta oss hem
Upp igen

Säsongen är igång. Visserligen endast försäsongen, men ändå.
Fast jag har svårt att känna den där riktiga sprittande känslan detta år. Jag undrar varför.
Kan det bero på sommarvärmen?
Kan det bero på avsaknaden a fixstjärnor i laget?
Kan det bero på ännu ett år i allsvenskan?
Kan det -hemska tanke- bero på att jag har tröttnat? Tröttnat på att ständigt få vänta på något som aldrig verkar ske.
Jag vet inte. Men det är ingen hemlighet att jag tror mindre på årets lag än tidigare. Kanske är det det som är orsaken...
Men kanske står man där... förväntansfull som vanligt när det om en månad drar igång igen.
Jag kanske behöver lite starthjälp i år. Lite kom-i-gång-peppning:
Kom igen Leksand, Kom igen Pärra, Kom igen Leksand, Kom igen Pärra.....

Issue

Målningen har flutit på under helgen.
Idag har jag fått jobba på ostört under hela dagen vilket medförde en något ömmande högerhandled. Tur att man kan skylla på målningen så inte frugan får för sig att man har sysslat med något annat (!)
;)

Det höll dock på att gå åt fanders när jag med viss tvekan klättrade uppför stegen i dag. Jag ställde den på uterumstaket och lutade den mot balkongen med en rätt kraftig lutning.
Jag kände mig inte helt säker på att den skulle stå kvar och mycket riktigt. Jag hör ett illavarslande gnissel och hinner tänka "Ojdå" innan stegrackarn glider undan och skjuts likt en missil ner från taket med ett skrammel och jag hinner se i ögonvrån hur färgburken gör en saltomortal med en volt i luften innan den -samtidigt som jag- landar bredvid mig.
Tack och lov lyckades jag landa likt en panter och kunde skaka av mig eländet och färgen.

Nya tag i morgon....

Transformation

Så här börjar det nu se ut på en gata på Andra Sidan.
Den övre triangeln samt garageknuten till höger i förgrunden skvallrar om tidigare färgsättning.
Det blir en enorm skillnad.
Det vita ska målas ett par gånger till i en bruten ton för att framkalla den varma goa övergången från vägg till knut.

Den orangefärgade liften till vänster hjälper mig att nå oanade höjder inom målningen. När Elliot fick syn på den bara skulle han upp.
Själv tyckte jag att den svajade lite otäckt på höga höjder så jag tog med honom upp till strax ovanför hans fönster.
-Jag vill högre sa han.
-Nja, svarade jag.
-Vadårå? Det är ingen fara, fortsatte han.
-Mmmm, en annan gång kanske Elliot. Den kan ju vicka...

Hursomhelst. Färgen blir mycket bra. Vi är så nöjda.

En dag i mitt liv.

Livet är rätt enformigt just nu.
Vaknar 06:15.
Ligger och drar mig till 06:30-06:40 beroende på om jag ska ducha eller inte.
Sätter mig upp i sängen för att jag inte ska somna om och blir sittandes där ca 5 minuter, stirrandes in i byrålådan.
Klär på mig och borstar tänderna och håret.
Kollar till barnen som fortfarande sover så där orättvist skönt medans en annan tvingas gå emot naturlagarna och tvinga sig upp.
Släpper in katten som blir jätte glad och rusar till matskålen.
Om tid finns börjar jag plocka i/ur diskmaskinen.
Gäspar.
Kollar på klockan och inser att jag måste åka nu.
Letar i ett par minuter efter bilnyckeln.
Letar lite mer efter andra nycklarna.
Tar på mig skorna.
Får lite småpanik över att jag inte hittar bilnyckeln.
Kommer på att mobilen ligger uppe.
Går upp med skorna på för att spara tid (!)
Ibland vaknar Isabell här och släpper inte iväg mig förrän jag har sagt hejdå och gett henne typ en miljon kramar.
Om hon fortfarande sover så smyger jag ner itrappen och går ut.
Stannar till ett par sekunder och beundrar vår nya husvägg samtidigt som jag förbereder mig för kvällsmålningen.
Åker till jobbet. Klockan har nu hunnit bli 06:55 så man förstår att det går undan på morgonen.

Efter jobbet hämtar jag Elliot och Isabell. Elliot berättar allt som har hänt under dagen medan man måste fråga Isabell om detsamma.
Kommer hem och funderar på om jag hinner börja måla huset eller om jag ska fundera på middagen. Det blir oftast middagen. Vid 18 tiden är den klar och Fru Linda kommer glatt in genom dörren.
Vi äter och direkt efter går jag ut och fattar penseln.
Jag gör ett avbrott vid 20-tiden för och hjälpa till med barnläggningen innan målningen fortsätter.
Håller på till 22-tiden med bygglampa till hjälp mot mörkret.
Går sedan upp och lägger mig i sängen och smågluttar lite på tv:n och drar lite med fingrarna över Lindas rygg.
Somnar mellan 23-24.

Så här ser dagarna ut. Därför var det så roligt att hinna med att gå ner till slussen och meta lite med Elliot och Isabell igår, trots störtskurarna.
Ett avbrott i slentrianen.

PS. Tack för blommorna Älsklingar.

Medhårs och Hockey

Försäsongen är igång.
Leksand vann sin första match för i år med 2-1. Men lite dåliga vibbar får jag allt när man läser på hemsidan att segern hade varit mycket större om inte motståndarmålvakten hade spikat igen kassen.
Snacka om deja vu!!

Valet föll på målning i går kväll vilket var tur för det regnade så golfspelet hade nog blivit lidande. Det blev iofs även målningen till viss del då jag hade målat en plåt väldigt jämnt och fint och precis när jag blev klar kom en störtskur.
Även Linda gjorde entré på riktigt med pensel och färg men hon hade lite svårt med den speciella tekninken som mina specialmateriel kräver. Avsluta och börja medhårs älskling. Medhårs..

Det lät ungefär som i sällskapsresan 2: "Tyngden på dalskidan älskling. Tyngden på dalskidan."

Men resultatet blev antagligen väldigt bra. Ska titta efter i eftermiddag.

Jag hade lånat hem en skylift för att underlätta målningen högst upp, men helsike vad svajigt det var. I början vågade jag knappt röra mig i den då jag var övertygad om att den skulle vicka.
När jag efter en stund hör ett ilsket varningstjut och ser att tiltvarningslampan lyser rött fick jag bråttom ner. Fixade till underlaget med plattor på gruset och sedan upp igen.
När jag kom upp en bit höll nånting emot skyliften och det började knacka oroväckande. Jag upptäckte att jag höll på att krossa de splittnya vindskivorna. Tack och lov höll de.

Beslutsångest

Att måla, eller golfa. Det är frågan?

Ikväll har vi barnvakt pga av kalas i Vås igen och jag undrar hur man ska utnyttja den extra tiden man får då på bästa sätt.

Ska jag passa på att spela golf, vilket jag brukar göra på onsdagar eller ska jag måla huset vilket jag brukar göra varje kväll.

Det tål att fundera på. I nuläget lutar det faktiskt något åt penselhållet men det kan ju hinna ändras under dagen. Jag har det hängande över mig så att säga och vill ta varje minut jag kan så det blir färdigt. Kvällarna och nätterna blir allt mer fuktiga och det är nog inte att föredra. Men som sagt... Fundera ska jag

Träningsmatch & nattmålning

När floden fylls, kommer gnuerna fram.. (gammalt djungelordspråk)

När hockeysäsongen börjar, kryper lilla jag fram och börjar hänga här igen... (inte fullt lika gammalt ordspråk)

Leksand möter i sin första match Nörske Lillehammar. Dock känner jag mig endast måttligt intresserad av det just nu.
Men ändå kul att det drar i gång igen.

Husmålningen går framåt. Segt men jag kämpar på, och det lustiga är att jag inte har tröttnat än. Det kan bero på att det är väldigt mycket kvar så jag har inte hunnit börja tänka på slutet ännu. Risken finns ju alltid att när jag har en vägg kvar så drar jag mer och mer ut på det hela, till Lindas vrede, men jag ska verkligen försöka göra det bra.

Igår kväll höll jag på till närmare 22:30 innan jag gav upp kampen mot mörkret och myggen. Att jag kunde hålla på så pass länge berodde på att jag använde mig av en sk bygglampa, en kraftig halogenlampa som riktades snett mot husväggen. Hoppas inte grannen tog illa upp då hans hus råkade vara i skottlingen.

Det närmar sig..

Om cirka en månad får man börja vråla
I logen i Leksand när laget så får måla
Kanske det leder till att man i vår får skåla
Och att vi Leksingar får sjunga glatt och skråla

Men innan dess så ska jag ta och tvåla
Tvåla in huset som jag sen ska måla
Det tar tid och ork men lite får man tåla
Ty om det ska bli bra så får man ej med färgen snåla

Jodå, man har och göra, inte bara efter jobbet, utan nu även efter barnen har gått och lagt sig.
Vi har ju tagit på oss den smått overkligt jobbiga uppgiften att måla om huset, och det är ju tur att vi verkar bli nöjda med resultatet.

Hockeysäsongen börjar sakteliga närma sig sin premiär, fast jag har inte riktigt fått den där känslan ännu. Bara hoppas den kommer tillbaka. Orkar man ett år till tro? Orkar man slitas mellan hopp och förtvivlan i sex månader till?

Klart man gör! Man är ju van....

Ching Ching

<







Spelet på Brohof i går gick fortsatt mycket bra. för andra gången i rad fick jag 17 + 17 poäng.
Tyder på en jämnhet jag aldrig har varit med om, åtminstonde inte på mycket länge.

Den lilla bedriften medförde även en vinst på sisådär 380 kr vilket var roligt.

Men att bara få chansen att spela på Sveriges bästa bana är belöning nog.
Tack kära pappa och Ann.

Mina medspelare i min boll bestod av två premiärister på Brohof´s bana, och de var sagolikt nöjda.
Lennart som gick i bollen efter spelade både bra och mindre bra, men han var i a f nöjd över att ha fått sett så mycket fåglar (!) runt banan.

Golf och tragik

Golfen i fredags gick väl bra.
34 poäng drog jag ihop, vilket jag var nöjd med. Men det räckte inte till en 10:e plats men kanske till en 15:e.
Jag har inte sett resultatlistan än.

Nu bär det av mot nästa bana. BroHof golfbana, vilken sägs vara den finaste i Sverige. Och det är det säkert också.
Vi ser även ut att klara oss från regn i dag.

Elliots kompis Hamza sovde över i natt, så nu har vi plötsligt tre ungar att serva..

E&I ska till V-ås på kusinkalas i dag. Linda kör dit de och jag ber henne ta det lugnt på vägen. Det har redan hänt för många bilolyckor i min vänskapskrets på sistonde.
Senast i går hände en mycket tragisk olycka uppe norra Sverige där min 8-åriga kusin dog efter att mamman frontalkrockade med en buss.
Jag lider verkligen med familjen.
Ta det lugnt i trafiken. Det kan gå fort.
Man samlar på sig erfarenheter under kanske 80 år, men det kan även ta slut på en sekund.

Let´s get ready to rumble

1 timme kvar innan samlingen ute i Hedkärra.

Jag har strategiskt valt en lysande grön piké med svarta brallor till. Allt för attt få fokus...

Nackdelen är ju att någon halvblind spelare tar min gröna tröja för en green och börjar slå bolla mot mig! Men risken förefaller vara rätt liten.

Jag har iaf fått en bra uppvärmning då jag har målat på vårt hus i en dryg veckas tid. Nu halkade jag in på jobbet en stund för att fixa lite småsaker, och får se att min information om att vi har stängt idag inte har nått ut till alla.
Vi har haft en bil här redan och nu är det en till på väg.

Men det ordnar sig.

Cronimet Open

I morgon efter frukost just när klockan går mot elva

Står ett gäng på ranchen och går djupt in i sig själva

Det gäller att va ödmjuk när man ska till att välja

klubba efter avstånd då ett hål min boll ska svälja

Svingar runt en klubba likt en mordbenägen dåre

Med en tveksam inställning typ går det bra så gåré

Då mitt mål ej är att stå längst fram och pussa på pokalen

För då måste man ju hålla segertal i salen

Nej men jag ska sikta på att komma bland de främre

åtta, nia, tia kanske, inte något sämre

Hur det går det visar sig i morgon kväll vid sju

Men jag önskar att det drog i gång i dag just nu

Tillbaka

Det var så länge sedan jag besökte min egen blogg nu så jag fick fundera på lösenordet en lång stund innan jag kom på det.
Men nu börjar snart hockeysäsongen igen, och eftersom det var en av de viktigaste beståndsdelarna till att jag drog igång det här i höstas så skall jag ta tag i det nu igen.

Men en härlig sommar har svept förbi likt vindarna från Elliot och Isabells fläktar vid deras sängar i Juli månad.
Fästingar har jag skrivit om och tro på f-n att jag hade en till nymfjä-el till i ljumsken denna gång.
Ursäkta mig själv för det något vulgära språket, but I´m not a happy camper när det gäller de. Det var av en sådan jag fick borrelia föra sommaren och rackarns, -Jag säger RACKARNS om det sker igen.
Linda verkar dock ha klarat sig.
Förra veckan härjade magsjuka på Ekliden, och den ende som klarade sig i vårt hus var just Linda.
Någon måste älska henne väldigt mycket. (förutom jag då)

En väldigt trevlig sak inträffade vi 8-tiden på mitt kontor i morse.
I öronvrån hörde jag hur städskrubben öppnades och jag började förbereda mig på att säga godmorgon till Sussi som är standin för Anna efter den otäcka olyckan för två månader sedan.
I ögonvrån skymtar jag en mörk figur gå mot min dörr, och när jag -smått upptagen- vänder mig om för att hälsa så ser jag... ANNA!! Livs levande.
Halleluja vad glad jag blev.
Jag vet inte riktigt varför, men visst har jag saknat henne. Jag ville bara springa fram och krama henne, men jag hejdades av okänd anledning.
Välkommen tillbaka dock.