Livet som skrothandlare

Det här med skrotaffärer är inte bara just skrot verkar det som. I bland undrar man om det är metaller eller kroppsdelar vi handlar med. Eller vad sägs om leveransaviseringar där fraktsedeln till oss antyder:
*Skelett
*Tarmar
*Huvud
*Leder
*Armar
*Fötter mm

För ett tag sedan fick vi tex in "rostfria skelett med fastsittande armar," Är det robotar tro?
Eller "blyfötter," väldigt lata personer?
Nej, det är bara skrothandlares egna kod för att beskriva materialet på telefon.

Sommarsporten

Nu när säsongen med hockeyn tatt slut, och nervdramatiken försvunnit

Plockar man driver och järnklubbor ut, om man det ännu ej hunnit

En underlig sport att få bollen i hål, att slå raka slag utan vingel

Och ständigt försöka att uppnå sitt mål, få ner handicapet till singel

Det börjar bli dags nu för avdamning av klubborna. Tanken var att satsa lite mer på detta i år. Men vi får väl se hur det går i hop med tider i övrigt.

Min käraste hemma har ju fullt upp med sin butik, och det är inte alltid det går hand i hand med mina önskningar, men det unnar jag henne efter alla år. Det mesta går att lösa bara man vill det tillräckligt mycket.

Golv, karusell och fest

Nu har jag varit duktig igen...

Jag har lagt golv. Ett helt nytt, färskt, glänsande laminatträgolv och därmed gett liv till vår utslitna gamla klädgarderob hemma på övervåningen. Det lilla rummet gränsar mot sovrummet och har på något sätt dragit ner totala sovrumsbetyget med sitt fula gamla repiga gula plastgolv.
I morse då jag vaknade -alldeles för sent- småsprang jag förbi dörröppningen till denna garderob i full färd med att klä på mig. Men just vid dörröppningen tvärstannde jag till och såg i ögonvrån något nytt. (jag hade för en sekund helt glömt att jag lade in det i går)
Jag nästan flämtade till innan det fantastiskt fina golvet gjorde sig påmind.
Om jag inte tar helt fel så tror jag att även min fru blev nöjd ( ;-) )

Nog om självberöm nu.
Det var ju marknad i helgen. Ell och Bell fick förstås åka karusell, vilket de var nöjda med.

Drygt en månad kvar nu till vårt företag firar 25 år. Det kommer antagligen bli väldigt kul.
Jag har själv lite att stå i till denna fest, om jag beslutar mig för det. Har inte bestämt mig ännu.
Det vore kul men samtidigt väldigt tidskrävande och energitagande tid från övrigt leverne.
Det skulle vara rätt skönt att bara gå dit och ha roligt över all underhållning mm.

Maria skulle vilja att vi körde en sorts sketch (hur det nu stavas) där man drar tydliga paralleller till tv serien 24.
Hmmm, visserligen gillar jag 24 starkt, men hur det ska kopplas till vårt jobb kan man ju undra.

Det var lite om allt för just nu.

Marknad

Ja... Vi skaaa åka karusell snart, kära barn...

Modevisning

Så här såg det ut på torget i Fagersta i går eftermiddag, då det arrangerades en modevisning i centrum...

Det var modeller i alla åldrar. De yngsta visade kläder från min frus butik Klädskatten.

Isabell (min dotter) i rosarött promenerade längs catwalken hand i hand med dagiskompisen Ebba.

Mycket söta var de.

Strax därefter kom coola killarna ut. Elliot (min son) i randiga tröjan gick med bestämda steg tillsammans med klasskamraten Hamza.

Där snackar vi no pardon. De såg ut som modellproffs, helt ärligt.

Sedan fanns det fler modeller med kläder och andra saker från fler affärer i stan.

Kul att det arrangeras någonting även i Fagersta då och då. Lite synd med vädret bara, och kanske hade det varit bättre att hålla detta en fredag i stället, men trots det något kyliga och blåsiga vädret så lockades hundratalet åskådare till platsen.

Lagbygge

Det råder byggartider inom ishockeyn nu. I alla fall för de lag som behöver bygga. Leksand och Rögle tex.
Rögle hade endast tre kontrakterade spelare här om dagen. Leksand har lite fler, runt 14-15.

Frågan är hur man vill att laget ska se ut kommande säsong.

Vill man ha färskt virke som inte går sönder så lätt men aldrig riktigt blivit testat i större sammanhang. Eller vill man -som man har testat nu i flera år- använda sig av gammalt segt virke som inte är lika spänstigt men med vetskapen att det bär när det blåser starka vindar.

Min gissning och förhoppning är att laget kommer ha ca 1/4 gammalt virke (över 30 år) 1/4 ungt virke (ca 20 år och under) och resten däremellan.
Jag är lite rädd för att man inte vill gå upp nästa vår utan låta det ske under en viss årsperiod på ca 2-3 år.
Jag vill ha en saftig chans varje år.
Men det klanske är tur att jag inte sitter som sportchef. Eller kanske är det synd.

Mer snö i dag

Ack du vackra flinga, av iskristalls figur
Du dalar i din slinga, blir av värme genomsur

När våren nu skall komma, blir du otacksamt bemött
Sturup Landvetter och Bromma, plogar bort dig tills du dött

Om du höll dig till din vinter, tiden före Mars/April
skulle folk i Maj som slinter, ej behöva sitta still

Så lilla flinga du är fin, men nu är jag trött på dig
Håll dig undan lilla småglin, i tre till kvartal, okey

Pest eller Kolera

Vulkanaska eller snö. Vad är att föredra?

Några indianer från förr, var det Inka eller Maya? tror att hela Världen ska gå under om ett par år.

Om det är sant så är det verkligen bråttom för Leksand att nå upp till elitserien, om man ska få uppleva det igen.

Men jag vet inte jag. De där indianerna som har sagt detta kan faktiskt vara Frölunda indians. De har ett par mannar i organisationen som verkligen gör sig hörda ibland.

Eller vad sägs om Mats Ahdrians "Jag hade gärna sett Leksand i elitserien, om de hade haft sitt säte i Oslo." (?!?)

Öhhhhh? Okey.

De säger sig vilja hjälpa och stärka svensk hockey, men vill ta in nya lag från utländerna. De vill behålla 12 lag, endast 12 lag och inga fler än 12 lag i "sin" serie. Det skall enligt de stärka upp svensk hockey.

De vill ha kvar räddningsplankan kvalserien som någon slags pärleport man måste passera innan man når Nirvana. Betydelsen av att ha vunnit Allsvenskan tre år i rad har ingen mening alls.

Nej, först måste man ha ett bra Allsvenskt lag, sedan måste föreningen vinna på lotto. Då kan man lyckas....

Men jag ä int bitter.

Frölundas synsätt kan i stället för stärka, faktiskt döda den svenska ishockeyn. Helt enkelt att bidra till hockeyns undergång. Det är därför jag starkt misstänker att Frölunda står för Inka eller Maya, vilka det nu var....

Charlott

En lodjurslik varelse i format small
föddes för snart ett par år sen
Dess läte ett jamande, dialekt dalmål
används i fred till en djurvän

Men mot alla fiender blir det ett vrål
sen en tur till veterinären
Nedsövd och rakad runt svans eller bål
skäms hon sen över missären

Det är trots allt tur att en katt allting tål
oavsett kattnamnet på den
Charlott det är namnet även om namn som Paul
för oss människor hade klingat mer män

Tacksamhet

Tänk vad skrivlusten tog slut helt plötsligt. Ungefär som när ens lag i ishockey förlorar en match i sudden death. Plötslig död. Allt går från euforisk glädje, nervdödande spänning och förväntansfullhet till ett ekande tomrum där man känner sig ensammast i världen på ett litet ögonblick.
Känslan är obeskrivbar även om jag nyss gjorde ett tappert försök.

Nu när hockeysäsongen är över så undrar jag vad jag ska skriva om nu här inne. Kanske ska jag låta det här "tramsiga" bloggandet ta en paus till September.
Men antagligen gör jag inte det utan plitar ner något då och då, men lite mindre frekvent än tidigare. Vi får se helt enkelt.

Dagarna har minst sagt blivit lite annorlunda på senare tid sedan Linda har dragit i gång med sin barnklädesaffär.
Sluta jobbet kl 16:00, skynda och hämta barnen, börja med middagen, fylla i alla blanketter hit och dit med tiderna för fritids och dagis. mm.

Men det går bra. Det gäller att ta vara på de ljuspunkter som kommer fram då och då.
Idag är en sådan dag. Jag fick nyss en del av en filmserie att dregla över.
24 säsong 8.
Tack tack snälla rara Tommy. You complete me. ;)

Tommy en man ifrån Södermanland
Från en stad söder om Mälarens strand
Du gav mig Jack Bauer
an agent with power

Som gärna slår ut en framtand.

Funderingar

Triss brukar använda sig av sin slogan: Plötsligt händer det.
Lotto använder: Håll drömmen vid liv.

Och det är just det. Konsten är inte att uppfylla sina drömmar utan det är att hålla de vid liv.
Även om jag gärna hade sett Leksand uppfylla sitt mål. I det fallet verkar det snarare vara tvärtom. Alltså att det är betydligt svårare att uppfylla drömmen än att hålla den vid liv.

Sedan om en massa pengar hit och dit är en dröm eller inte som Lotto vill hävda, det är upp till var och en att svara på. Det ger en trygghet som naturligtvis är bra, men sen då?

För det är ju faktiskt så att för en massa pengar kan man köpa mat, men inte aptit.
Man kan köpa mjuka sängar men inte sömn
Lärdom, men inte vett
Prakt, men inte skönhet
Underhållning, men inte glädje
Vänner, men inte vänslap
Tjänare, men inte trohet
Framgång, men inte respekt
Lugna dagar, men inte frid

Av alla ting kan man köpa det yttre, men inte den inre kärnan.

Grattis AIK

När hockeysäsongen nu har tagit slut, Ett halvår av nervpillig spänning
Finns äntligen tillfälle att få andas ut, Bli normal till min egen igenkänning.

Men frågan är då varför känns det så här, Tomt ingen glädje och trist
Jo för man håller ju Leksand så kär, Man är liksom van att va sist.

Jag kommer nog över det jag har ju mitt, Jobbet familjen med mera
För trots allt så blev vi ju AIK kvitt, Men mot vem ska vi nu duellera.

Nu tar vi semester från hockey på is, Klackramsor sånger och jubel
Sommaren står för dörren lyckligtvis, Och AIK´s fans slipper rubel.


Lycka till i finrummet Gnaget. Förhoppningsvis kommer vi och hälsar på snart.

Att gå vidare...

Jag läser nu på olika forum vad man som Leksing ska göra om man trots allt går upp i år. Någon ska gå från Leksand till Stockholm, en annan ska cykla Vättern runt...

Jag undrar varför man måste göra något drygt och jobbigt om en lycklig sak inträffar.
Skulle det under och mirakel ske så kommer jag att bära matchtröjan under hela måndagen. Möjligtvis även rulla ut en matta i fikarummet och be mot hockeyguden vem det nu är. Kanske ska rikta in mattan mot Alfs kontor ifall att det är hockeygudens förklädnad. Eller Reijo. Vem vet?
Jag ser framför mig hur dessa förvrider ansiktena sina då jag plötsligt rullar ut en matta framför de och går ner på knä och bugar och ber mot de.
Nä jag får nog göra i ordning en pappfigur istället. Annars blir jag väl hämtad av männen i de vita rockarna.

Men det problemet får man ju se som ett lyxproblem. Det är 1,5% chans att Leksand grejar detta. Jag kommer dock ändå att åka upp idag och se sista matchen. Vi ska vinna. Det är allt som betyder något nu.
Vi har varit levande i 10 matcher. Det var inte i går...

Sedan gäller det att gå vidare. Det brukar kännas ganska tomt en stund efter avslutad säsong, men ganska snart börjar det normala livet ta sin form igen.

Det blir några roliga stunder att se fram mot i vår och sommar. Elliot och Isabell fyller år. Cronimet fyller också år. Våren börjar smyga runt hörnet. Elliot vill ut och fiska och Isabell ska lära sig cykla osv.

Förbannade förbannelse!!

"Is a dream a lie if it dont come tru, or is it something worse" sjöng Bruce Springsteen.

I det har fallet så är det definitivt något värre. Alla resultat gick mirakulöst Leksands väg i går. Alla utom vårt eget då.
Förlust mot fucking Växjö. Leksandsspelarna är efter den insatsen inte värda att få uppleva glädjen att gå upp i elitserien.
Tyvärr drabbas även de trogna fansen av detta. Vi är definitivt värda den känslan efter åratal av motgångar. Men det kommer inte att ske i år heller. Sån här bra chans hade vi för två år sedan, men då hade vi två betydligt svårare matcher kvar i slutet. På pappret.

Nu ska det till tre mirakel för att detta ska gå vägen. Vi ska vinna på söndag. Det tror jag vi gör.
SSK ska slå rögle. Det kan eventuellt ske.
Men att tro att växjö ska lyckas upprepa bedriften och slå aik på Hovet är en omöjlighet.

Så jag säger grattis till AIK. och Södertälje.
Till mitt eget lag säger jag ingenting. Känslan är att jämföra med om ens husdjur skulle gå och bli dödssjuk. Hunden eller katten läggs in för intesivvård, men det är mer en foralitet för man vet att slutet är nära. Ändå har man en strimma av hopp någonstans djupt inne i själen. En strimma av hopp om att mirakel kan ske. De sker hela tiden.

Att en ensamstående mor klarar av att sköta hem jobb och barn samtidigt är ett bra exempel på ett mirakel.
Men idrottsmässigt sker de också titt som tätt. I går skedde ett. Tyvärr emot oss Leksingar, men väl för alla Aik:are.

Jag kommer åka upp på söndag för att se säsongens sista match och svagt svagt hoppas. Hoppas på att hockeyguden har insett vilka som under längst tid varit värda en es plats.
Så jag kör min hockegudsbön än en gång.

Hockeygud vem du än är
Se till mig som Leksing är
Snälla rara låt oss vinna
Rögle, Aik försvinna
Giv oss frid giv oss tro
Låt oss nu i hamn det ro

Tittut

Nu var det ett tag sedan jag var inloggad här. Har haft mycket i skallen senaste veckan och inte riktigt prioriterat detta.

Men förhoppningsvis blir det bättring snart.

Match ikväll. Omg 7 av kvalserien står för dörren och de vitblåa eller numer oftast blåvita åker ner till kungliga för en het batalj mot AIK.

Hyperviktiga poäng står på spel. Leksand bör vinna om man vill vara med och leka lite till. Aik behöver inte det lika mycket men vill antagligen försöka vinna även de. Även om jag hoppas att de inte vill det i kväll.

Det var drygt ett år sedan vi vann på Hovet senast, i en betydelselös match. Annars har Leksand haft stora problem med att få medsig poäng därifrån.
Men denna säsong har vi spelat bra där nere men har fallit på individuella misstag.
Elimineras dessa från Lif´s sida så har vi en hyfsad chans trots allt.

Det kan sluta hur som helst men det kommer bara att sluta på ett sätt. Vilket får vi veta vi ca 18:30 i kväll.

Kom igen Wodoodockan och gör ditt jobb igen.
Du gjorde det bra senast....