Frånvaro

Oj oj oj, vad jag har hamnat efter i bloggandet. Måste vara några veckor sedan sist.
Jag vet inte men tiden har inte riktigt funnits där att ta av.

Jag brukar säga att tid finns det gott om, det gäller bara att prioritera. Men på senare tid har det faktiskt inte funnits någon tid alls.

Man är ju lite av en hemmafru nu förtiden (iaf mellan kl 16-18) och konstigt nog är jag sååååå nära att somna själv varje gång jag lägger Isabell. Medans jag läser en bok så är det snarare så att jag somnar i den än att hon gör det.

Sedan har det varit fullt ös på jobbet den närmaste tiden, och att gå in här på arbetstid har bara inte varit möjligt.
Men nu då jag fått allvarliga uppmaningar från min frisör bl a så kände jag mig lite tvingad till det.
Ska se om det inte blir lite mer offensiva inlägg härmed....

Ja, sen har vi ju värsta partyt på intåg, redan i kväll faktiskt. Mer om det senare..

Cirkus igen?

Jag ser att mitt senaste inlägg handlade om cirkus.
Tja, den var väl ok. Iaf arvingarna tyckte det var kul.
Men jag visste inte att den sedan drog vidare upp till Leksand. För där verkar allt vara en enda cirkus just nu.
Sportchef som slutar mitt i brinnande silly. Laget tappar bra spelare men ersätter inte dessa.

Tja, vad som händer med mitt kära lag återstår att se, men det känns onekligen inte bra. Det var ingen som upplyste mig när jag gick i trean och började hålla på LIF att jag 15 år senare skulle få inrikta mig på ett lag i allsvenskans mittregion.

Cirkus

Vilken cirkus livet kan vara ibland.

På jobbet, inom idrotten, i privatlivet mm. Och nu även i fysisk verklighet i de norra stadsdelarna.

Tydligen skall en kille som heter Jack från Brasilien besöka Fagersta och gjorde säkert så i går kväll. Vi åkte hela familjen och bänkade oss i cirkustältet för en annars grå vardaglig festtillställning.

Tja, cirkusen var väl så där. Inte kan jag nog tycke den var värd 1000 kr för en barnfamilj men då Linda hade fått tag i 4 fribiljetter för sin generositet så gick det väl an..

Kvällens höjdpunkt var tveklöst när jonglören jonglerade med diverse saker och jag säger till Elliot: Han var ju duktig..

Elliots svar: Ja men det är du med.

Ja se där.

Fäst vid dig.

Om fyra veckor är det festdags, men redan nu är det fästingdags.
Dessvärre medför våren, sommaren och hösten dessa vidriga kryp.

Jag tyckte illa om de redan innan, men efter att ha drabbats av borrelia i fjol så kan jag bara tycka värre om de.

Jag funderade på om jag har något gift i blodet som dödar fästingar eftersom jag har haft två stycken som bitit sig fast, och bägge har verkat döda då jag upptäckt de. Fast de kanske bara gjorde som spindlar gör. Spelar döda.
Den ene han iaf med att smitta mig med borrelia, och det var en pärs för Pärs hälsa.

Men lite penicilin tog bort det och nu känns det bra tack och lov.

Själsfränder?

Vi hade middagsgäster i Lördags. Grillning stod på matsedeln. Gästerna var två smått underbara människor som jag tycker är värd ett eget designat album enl ovan.
Humoristiska, jordnära och fantastiskt ärliga., De gillar golf, och åtminstone Stefan gillar Leksand. Kan det bli mer passande?
Dessutom har ödet sett till att de och vi har i stort sett samma livsscenario.
Själsfränder? Kanske.
En liten Limerick är på sin plats märker jag.

Ett par i från nordvästra skogen
För Fagersta håller de trogen
Lisa mångas hår klipper
men snart du det slipper
För sitt nya jobb är du nu mogen

Efter död kommer... liv?

Elliot har lite funderingar nu på vad som händer när man dör. Och hur lätt är det att förklara när man själv inte har en aning..

Han sa härom dagen att han hade svårt att somna pga av att han var rädd att han skulle vara tvungen att få leva i en kvintiljoner år -som han uttryckte sig-.
Jag har varit med om folk som varit rädda för att dö, men jag tror detta var första gången jag hört någon som är rädd för att inte dö.

Stackars Elliot verkar tro att han kommer vara tvungen att fortsätta leva antingen i form av en myra, en fågel eller en annan människa, i typ en kvintiljoner år, hur länge det nu är.
Nåväl. Hellre det än ett spöke.

Hej du spöke, stackars du men du borde skämmas.
Kan blott endast säga Bu varför ska du skrämmas.

Men jag kan ej vara säker på att du finns till
Medium i tv vräker ut ord som de vill

Kanske tror jag du är äkta om jag dig bemöter
Vill då inte mot dig fäkta hoppas du ditt sköter

Efter solsken kommer regn eller var det bakvänt
Efter döden liv igen? Det förblir nog okänt

1 månad till party

Om exakt en månad vankas det stor galafest med middag dans och annan underhållning.
Vi firar 25 år.
Ja, inte jag och Linda utan Cronimet givetvis.
Det är lite småkul att följa allas bekymmer -speciellt damernas- när det gäller klädsel. Tur man inte är dam, säger jag bara.
Men det kan vara nog så svårt att vara maken vid hennes sida om det vill sig så. Det skulle kunna låta så här:

Älskling, vilken av dessa klänningar tycker du jag ska bära?
- Öh... tja.... ta den där röda kanske. Den är fin.
-Jahaaa. Okey. Det tycker du? Fast den andra är lite lyxigare.
-Ja, men ta den då. Den blir säkert riktigt bra.
-Är du säker? För du valde ju den andra först?
-Nej men den här är nog bättre ändå.
-Ok, vad bra. Då tar jag den.

2 minuters paus, används förslagsvis till beredskap och förberedning.

Älskling, vilka skor tycker du jag ska ha till klänningen då. De svarta eller röda?
-Tja, öhh, jag skulle nog välja de svarta.
-Okey.
(30 sekunders paus)
Nej. Jag tar de röda istället. De är skönare..

2 minuters paus till. Används förslagsvis till den sista pärsen.

Älskling, tycker du jag ska ta den blå eller svarta handväskan?
-(Suck) ta den blå vetja. För att bryta av.
-Ja, men den är ju så liten. Jag måste ju få plats med allt i den.
-Ja det förståss (suck igen) Men du. Jag vet. Ta den svarta istället...
- Jaaaa, vilken bra idé. Tack kära älskling för din hjälp..

Ja, så kan det låta hos ett svenskt par om man ska på gala. Det är inte riktigt så hemma hos mig, men en del känner säkert igen sig i det.