måndag 30 augusti 2010

Hipp hipp Hurraaaa























Ja må du leva ja må du leva ja må du leva uti hundrade år
Javisst ska du leva javisst ska du leva javisst ska du leva uti hundrade år.

Grattis på din 31 års dag älsklingen.

Men vilken brist på fantasi den som skrev "ja må du leva"-sången måste ha haft...

Bilder från Kolbäck











































fredag 27 augusti 2010

Fredagsmys

















Ja det blev Brynäskroooossss, Tam tam taaaa
Ja det blev Brynäs kroooossss, Tam taraaaaaaa
Vinst med ett mål
Efter straaaffaaaar.

Kross och kross, nåja, men jag blev imponerad av Leksand. Men man får väl komma ihåg att Brynäs mötte mora dagen före, och kanske var lite trötta i benen mot Lif.
Detta skedde då förra fredagen men jag är en vecka sen bara...
Kanske tur att Lif förlorade dagen efter mot just mora då så man snabbt kom ner på jorden igen.
Och trot eller ej, men det var faktiskt barnens egna vilja att bära matchtröjorna..

Vikingafest











När hösttiden nalkas
då kvällen blir mörk
i slutet av månad Augusti
Då börjar vi svalkas
och saven från björk
vill stelna och bli tjock och mustig

Då fyller min fru år
hon blir trettiett
då måste jag va´trettifyra
Hon undrar vad hon får
detta blir ej lätt
presenter bör ej va´för dyra

Men först ska vi resa
med husvagnen ner
till Kolbäck och kräftorna testa
Vi sjunger oss hesa
och fler lekar sker
då vi ska med vikingar festa

torsdag 26 augusti 2010

I natt jag drömde...












Jag brukar drömma på nätterna, så pass att jag kommer ihåg de. Åtminstonde då och då.
Nattens händelse utspelade sig i en skidort någonstans i Sverige.

Jag, min syster Maria och en gammal klasskamrat Spille (!) befann oss i hop med några andra i denna alpby när vi efter avslutat skidpass gick genom lobbyn i värdshuset.
Där fanns en stor låda, typ ett bankfack där värdshuset förvarade dagskassan. När vi gick förbi slog det oss: Vi gör en stöt.

Spille drog fram en liten nål som han mycket vant dyrkade upp låset med. Det gick väldigt fort så man märkte att han hade gjort det förr. Där i låg ett par påsar med sedlar i.
Trots att flertalet människor fanns i närheten plockade vi på oss ett par påsar, tog ut sedlarna och gav alla till Maria.
De här andra människorna såg allting men ingen ingrep eller ens verkade bry sig. Jag minns att jag tyckte det var lite märkligt.

Efter stöten gick jag uppför en trappa för att komma ifrån brottsplatsen, men vad vi inte hade räknat med var att där uppe stod ett par vakter och scannade av alla besökare. De använde en mojäng liknande de metalldetektorer som används vid flygplatser.
Mig kollade de två ggr för de var lite tveksamma första gången, men släppte mig sedan.
Jag såg sen Maria komma efter och efter en liten stund hör jag henne ropa: Men det är mina pengar..

Osis syrran ;)

Vet ej hur det hela slutade.

Jag antar att denna dröm till stor del berodde på min sena 24 koll i går kväll, då de satte in en sändare under huden på en kille som senare scannades av.
Tänk vad man blir påverkad undermedvetet.

söndag 22 augusti 2010

Omtumlande

EÅIS (Elliot och Isabells) kusiner sov över i natt.
Tja, lugnare kvällar och mornar har man väl varit med om, men i det stora hela har det gått bra. Vi fick sova till halv sju i morse, med undantag för Veras snyftande mitt i natten.
Jag börjar på allvar förstå lärarna i skolor och fritids. Vilket ljud de måste utså.

Man ber de dämpa sig och det ger resultat direkt, dock bara i ca 10 sekunder. Vad ska man göra för att återfå respekten? Ta fram piskan? Pekpinnen? Svångremmen?
Naturligtvis inte. Det är bra att de har kul men varför denna höga ljudnivå? Elliot och Vilkot är experter på att trigga sig till mer och mer oljud. Isabell och Vera däremot är lite lugnare. De är ju tjejer. De sitter mer stilla och leker medan grabbarna far runt som värsta tornadon..
Vem sa att tjejer och killar egentligen är likadana???

Vera hittade en sax i går. Men hon hittade inget lämpligt att klippa i. Tyvärr bara något olämpligt. Som hennes eget hår!
En hårtuss fattigare och en sax fattigare var hon lika nöjd ändå...
Tack o lov var det ingen större tuss hon klippte loss. Det hade varit snyggt att förklara till hennes föräldrar.

Målningen fortskrider. Linda börjar nog bli lite otålig på att det tar tid. MEn får jag måla varje eftermidag/kväll ett par timmar så kanske kanske allt utom garaget och uterummet kan vara klart innan nästa veckoslut.
Nämen... Nu har frugan vaknat också. Hon tog hand om snyftande Vera i natt så jag lät henne få någon extraminuts sovmorgon (om man nu kan kalla det för det när man går upp strax efter kl 7.
Då kan jag ju ta min älskade pensel i handen. Ska bara ge Isabell en flaska så hon får göra en flaskpost.

fredag 20 augusti 2010

Jakt kungen










Vem kunde ana att skyttesällskapets absoluta topp igår skulle bestå av -förutom Alf då som äger hela manicken- mig och Janne. Att jag var med är väl ingen skräll men att Janne skulle gå så bra trodde då inte jag. ;)
Skämt åsido.
Jag och Janne var de enda som bara hade en bom på 15 djur. Jag missade en ripa med en hårsmån medan Janne missade ett vildsvin.
Omskjutning således.
Kalle -som också äger manicken- väljer ut ett lämpligt vilt inför denna fruktansvärt spännande omskjutningen. Jag hoppades på lerduva då jag kände mig rätt säker på den grenen. (Vi hade fått träna lite på just lerduvor innan själva tävlingen började)
Men Kalle valde fasan. Den fasansfulla fasanen.

5 fåglar var. Två skott per fågel. Inga skadeskjutningar räknades. Detta var omständigheterna bakom reglerna.

Janne börjar. Han höjer bössan när den första fasanen flaxar upp i skyn. Pang. Direktträff.
Mitt hjärta börjar slå hårdare och fortare. Jag tänker lugnande tankar. Måste få ner pulsen tills det är min tur.
Men sen får Janne problem. Kanske är det psyket. Kanske är fåglarna lite för snabba. Kanske börjar Janne bli trött i armen. Jag vet inte varför, men han missar de kommande fyra.
1 av 5 träffar bara. Det var inte alls bra... för Janne.

Min tur. Jag ser min chans. Pulsen har gått ner igen. Att bara behöva träffa 2 av fem för en seger innebär ingen större press egentligen, men det gäller att koncentrera sig.
Jag höjer bössan till axeln, pressar kinden mot kolven och smeker avtryckaren. Pang. Första fågeln faller död till marken.
Pang. Andra likaså. No mercy. Trean dör också, men fyran skadeskjuts bara medan femman träffas fullt ut.
4 av 5. Segern var min. Om vi nu bortser från alf då som faktiskt fick alla träff.

Det lustiga var att det bara var jag och Alf som sköt fullt på vildsvinen. Vi använde oss av samma taktik nämligen att skjuta direkt när de visade sig.
Iom att jag sköt först så kan man lätt tro att Alf fick ett välbehövligt tips där, men han har ju gjort detta många gånger så han hade nog taktiken klar för sig innan.

Det var hur som helst väldigt roligt.