LIF - BIF

På fredag möter Leksand Brynäs i CO-cup, en miniturnering där förutom Lif och brynäs även mora och något mer lag spelar.

Kanske tar jag ungarna med och åker upp.

Isabell gillar att äta popcorn och titta på klacken och Elliot ser lite mer på matchen. Tidigare var han väldigt förtjust i ismaskinen.

Vi får se om vi åker. Det kan ju vara kul att få göra något med de när jag bara har målat målat och åter målat annars.

Oss jägare emellan

I morgon ska Alf lura ut oss anställda till att prova på hans hobby.
Jakt!

Vi ska få skjuta (eller försöka skjuta) björnar och älgar mm vilt. Fast bara på låtsas. Det är en sk simulator.

Senast jag testade jakt irl var i Ulfsbo vid vår stuga för en tre/fyra år sedan. Jag sköt lite med luftgeväret när en sädesärla landade på flytbryggan ca 40 meter ut i vattnet.


Jag sa till Elliot att vi skulle se om det gick att skrämma iväg den genom att avlossa en kula mot den.
Tanken var att låta skottet plumsa i vattnet så nära den som möjligt, vilket inte är så lätt med tanke på att 10 meter är ungefär vad ett luftgevär är kalibrerat till att klara med någorlunda precision. Detta var dessutom utomhus i vind och allt.
Så jag höftar iväg ett skott mot flytbryggan och vad händer?
Fågeln faller död ner i vattnet.

Om jag så skulle ha stått kvar och siktat på den fågeln varje dag så hade jag än idag inte lyckats göra om det.
Sen följde VM i bortförklaringar till Elliot.

Stackars lilla sädesärla. Hoppas fågelguden förlåter mig...

Kära Barn

Elliot så fin och flott
och väldigt smart åtta år blott
När du mår bra så mår jag gott
Du är så duktig med Charlott
Bra på att skjuta pilbågsskott
Och bra på golf har ingen undgått
När du föddes blev ögat vått
Jag och mamma drog vår vinstlott
Du är gåvan som vi fått

Isabell så go och snäll
Väldigt sällan hör vi gnäll
Bara kanske någon kväll
hör vi högre decibell
Men det är en bagatell
för du är exceptionell
Mysig som en sommarkväll
Mycket intellektuell
Det är du, mademoiselle

Gissa vad som hänt.

Vad har hänt här då?

A: Trehundra magsjuka fiskmåsar har samlats på vårt uterums tak.

B: Det är ett av Pablo Picasso´s verk "Man utan ben och löst huvud" som mystiskt nog har hamnat på våra plåtar.

C: Färgspill efter incidenten med stegen i går.

Hejaramsor

Vi är masar
Masar ifrån skoooogen
Inte riktigt klooooka
Heeeeja Leeeeeeksand

Dalarna är vårat Landskap
Siljan det är våran sjö
Älska skölden blå och vit
hela mora luktar skit
Vi är Leksingar tills dagen då vi dör

Också har vi "Country road"- versen:
Hockeylag
Ta oss hem
Till den plats
Vi ska va
Bort från skiten
Till eliten
Ta oss hem
Upp igen

Säsongen är igång. Visserligen endast försäsongen, men ändå.
Fast jag har svårt att känna den där riktiga sprittande känslan detta år. Jag undrar varför.
Kan det bero på sommarvärmen?
Kan det bero på avsaknaden a fixstjärnor i laget?
Kan det bero på ännu ett år i allsvenskan?
Kan det -hemska tanke- bero på att jag har tröttnat? Tröttnat på att ständigt få vänta på något som aldrig verkar ske.
Jag vet inte. Men det är ingen hemlighet att jag tror mindre på årets lag än tidigare. Kanske är det det som är orsaken...
Men kanske står man där... förväntansfull som vanligt när det om en månad drar igång igen.
Jag kanske behöver lite starthjälp i år. Lite kom-i-gång-peppning:
Kom igen Leksand, Kom igen Pärra, Kom igen Leksand, Kom igen Pärra.....

Issue

Målningen har flutit på under helgen.
Idag har jag fått jobba på ostört under hela dagen vilket medförde en något ömmande högerhandled. Tur att man kan skylla på målningen så inte frugan får för sig att man har sysslat med något annat (!)
;)

Det höll dock på att gå åt fanders när jag med viss tvekan klättrade uppför stegen i dag. Jag ställde den på uterumstaket och lutade den mot balkongen med en rätt kraftig lutning.
Jag kände mig inte helt säker på att den skulle stå kvar och mycket riktigt. Jag hör ett illavarslande gnissel och hinner tänka "Ojdå" innan stegrackarn glider undan och skjuts likt en missil ner från taket med ett skrammel och jag hinner se i ögonvrån hur färgburken gör en saltomortal med en volt i luften innan den -samtidigt som jag- landar bredvid mig.
Tack och lov lyckades jag landa likt en panter och kunde skaka av mig eländet och färgen.

Nya tag i morgon....

Transformation

Så här börjar det nu se ut på en gata på Andra Sidan.
Den övre triangeln samt garageknuten till höger i förgrunden skvallrar om tidigare färgsättning.
Det blir en enorm skillnad.
Det vita ska målas ett par gånger till i en bruten ton för att framkalla den varma goa övergången från vägg till knut.

Den orangefärgade liften till vänster hjälper mig att nå oanade höjder inom målningen. När Elliot fick syn på den bara skulle han upp.
Själv tyckte jag att den svajade lite otäckt på höga höjder så jag tog med honom upp till strax ovanför hans fönster.
-Jag vill högre sa han.
-Nja, svarade jag.
-Vadårå? Det är ingen fara, fortsatte han.
-Mmmm, en annan gång kanske Elliot. Den kan ju vicka...

Hursomhelst. Färgen blir mycket bra. Vi är så nöjda.