Gissa vad som hänt.

Vad har hänt här då?

A: Trehundra magsjuka fiskmåsar har samlats på vårt uterums tak.

B: Det är ett av Pablo Picasso´s verk "Man utan ben och löst huvud" som mystiskt nog har hamnat på våra plåtar.

C: Färgspill efter incidenten med stegen i går.

Hejaramsor

Vi är masar
Masar ifrån skoooogen
Inte riktigt klooooka
Heeeeja Leeeeeeksand

Dalarna är vårat Landskap
Siljan det är våran sjö
Älska skölden blå och vit
hela mora luktar skit
Vi är Leksingar tills dagen då vi dör

Också har vi "Country road"- versen:
Hockeylag
Ta oss hem
Till den plats
Vi ska va
Bort från skiten
Till eliten
Ta oss hem
Upp igen

Säsongen är igång. Visserligen endast försäsongen, men ändå.
Fast jag har svårt att känna den där riktiga sprittande känslan detta år. Jag undrar varför.
Kan det bero på sommarvärmen?
Kan det bero på avsaknaden a fixstjärnor i laget?
Kan det bero på ännu ett år i allsvenskan?
Kan det -hemska tanke- bero på att jag har tröttnat? Tröttnat på att ständigt få vänta på något som aldrig verkar ske.
Jag vet inte. Men det är ingen hemlighet att jag tror mindre på årets lag än tidigare. Kanske är det det som är orsaken...
Men kanske står man där... förväntansfull som vanligt när det om en månad drar igång igen.
Jag kanske behöver lite starthjälp i år. Lite kom-i-gång-peppning:
Kom igen Leksand, Kom igen Pärra, Kom igen Leksand, Kom igen Pärra.....

Issue

Målningen har flutit på under helgen.
Idag har jag fått jobba på ostört under hela dagen vilket medförde en något ömmande högerhandled. Tur att man kan skylla på målningen så inte frugan får för sig att man har sysslat med något annat (!)
;)

Det höll dock på att gå åt fanders när jag med viss tvekan klättrade uppför stegen i dag. Jag ställde den på uterumstaket och lutade den mot balkongen med en rätt kraftig lutning.
Jag kände mig inte helt säker på att den skulle stå kvar och mycket riktigt. Jag hör ett illavarslande gnissel och hinner tänka "Ojdå" innan stegrackarn glider undan och skjuts likt en missil ner från taket med ett skrammel och jag hinner se i ögonvrån hur färgburken gör en saltomortal med en volt i luften innan den -samtidigt som jag- landar bredvid mig.
Tack och lov lyckades jag landa likt en panter och kunde skaka av mig eländet och färgen.

Nya tag i morgon....

Transformation

Så här börjar det nu se ut på en gata på Andra Sidan.
Den övre triangeln samt garageknuten till höger i förgrunden skvallrar om tidigare färgsättning.
Det blir en enorm skillnad.
Det vita ska målas ett par gånger till i en bruten ton för att framkalla den varma goa övergången från vägg till knut.

Den orangefärgade liften till vänster hjälper mig att nå oanade höjder inom målningen. När Elliot fick syn på den bara skulle han upp.
Själv tyckte jag att den svajade lite otäckt på höga höjder så jag tog med honom upp till strax ovanför hans fönster.
-Jag vill högre sa han.
-Nja, svarade jag.
-Vadårå? Det är ingen fara, fortsatte han.
-Mmmm, en annan gång kanske Elliot. Den kan ju vicka...

Hursomhelst. Färgen blir mycket bra. Vi är så nöjda.

En dag i mitt liv.

Livet är rätt enformigt just nu.
Vaknar 06:15.
Ligger och drar mig till 06:30-06:40 beroende på om jag ska ducha eller inte.
Sätter mig upp i sängen för att jag inte ska somna om och blir sittandes där ca 5 minuter, stirrandes in i byrålådan.
Klär på mig och borstar tänderna och håret.
Kollar till barnen som fortfarande sover så där orättvist skönt medans en annan tvingas gå emot naturlagarna och tvinga sig upp.
Släpper in katten som blir jätte glad och rusar till matskålen.
Om tid finns börjar jag plocka i/ur diskmaskinen.
Gäspar.
Kollar på klockan och inser att jag måste åka nu.
Letar i ett par minuter efter bilnyckeln.
Letar lite mer efter andra nycklarna.
Tar på mig skorna.
Får lite småpanik över att jag inte hittar bilnyckeln.
Kommer på att mobilen ligger uppe.
Går upp med skorna på för att spara tid (!)
Ibland vaknar Isabell här och släpper inte iväg mig förrän jag har sagt hejdå och gett henne typ en miljon kramar.
Om hon fortfarande sover så smyger jag ner itrappen och går ut.
Stannar till ett par sekunder och beundrar vår nya husvägg samtidigt som jag förbereder mig för kvällsmålningen.
Åker till jobbet. Klockan har nu hunnit bli 06:55 så man förstår att det går undan på morgonen.

Efter jobbet hämtar jag Elliot och Isabell. Elliot berättar allt som har hänt under dagen medan man måste fråga Isabell om detsamma.
Kommer hem och funderar på om jag hinner börja måla huset eller om jag ska fundera på middagen. Det blir oftast middagen. Vid 18 tiden är den klar och Fru Linda kommer glatt in genom dörren.
Vi äter och direkt efter går jag ut och fattar penseln.
Jag gör ett avbrott vid 20-tiden för och hjälpa till med barnläggningen innan målningen fortsätter.
Håller på till 22-tiden med bygglampa till hjälp mot mörkret.
Går sedan upp och lägger mig i sängen och smågluttar lite på tv:n och drar lite med fingrarna över Lindas rygg.
Somnar mellan 23-24.

Så här ser dagarna ut. Därför var det så roligt att hinna med att gå ner till slussen och meta lite med Elliot och Isabell igår, trots störtskurarna.
Ett avbrott i slentrianen.

PS. Tack för blommorna Älsklingar.

Medhårs och Hockey

Försäsongen är igång.
Leksand vann sin första match för i år med 2-1. Men lite dåliga vibbar får jag allt när man läser på hemsidan att segern hade varit mycket större om inte motståndarmålvakten hade spikat igen kassen.
Snacka om deja vu!!

Valet föll på målning i går kväll vilket var tur för det regnade så golfspelet hade nog blivit lidande. Det blev iofs även målningen till viss del då jag hade målat en plåt väldigt jämnt och fint och precis när jag blev klar kom en störtskur.
Även Linda gjorde entré på riktigt med pensel och färg men hon hade lite svårt med den speciella tekninken som mina specialmateriel kräver. Avsluta och börja medhårs älskling. Medhårs..

Det lät ungefär som i sällskapsresan 2: "Tyngden på dalskidan älskling. Tyngden på dalskidan."

Men resultatet blev antagligen väldigt bra. Ska titta efter i eftermiddag.

Jag hade lånat hem en skylift för att underlätta målningen högst upp, men helsike vad svajigt det var. I början vågade jag knappt röra mig i den då jag var övertygad om att den skulle vicka.
När jag efter en stund hör ett ilsket varningstjut och ser att tiltvarningslampan lyser rött fick jag bråttom ner. Fixade till underlaget med plattor på gruset och sedan upp igen.
När jag kom upp en bit höll nånting emot skyliften och det började knacka oroväckande. Jag upptäckte att jag höll på att krossa de splittnya vindskivorna. Tack och lov höll de.

Beslutsångest

Att måla, eller golfa. Det är frågan?

Ikväll har vi barnvakt pga av kalas i Vås igen och jag undrar hur man ska utnyttja den extra tiden man får då på bästa sätt.

Ska jag passa på att spela golf, vilket jag brukar göra på onsdagar eller ska jag måla huset vilket jag brukar göra varje kväll.

Det tål att fundera på. I nuläget lutar det faktiskt något åt penselhållet men det kan ju hinna ändras under dagen. Jag har det hängande över mig så att säga och vill ta varje minut jag kan så det blir färdigt. Kvällarna och nätterna blir allt mer fuktiga och det är nog inte att föredra. Men som sagt... Fundera ska jag