Träningsmatch & nattmålning

När floden fylls, kommer gnuerna fram.. (gammalt djungelordspråk)

När hockeysäsongen börjar, kryper lilla jag fram och börjar hänga här igen... (inte fullt lika gammalt ordspråk)

Leksand möter i sin första match Nörske Lillehammar. Dock känner jag mig endast måttligt intresserad av det just nu.
Men ändå kul att det drar i gång igen.

Husmålningen går framåt. Segt men jag kämpar på, och det lustiga är att jag inte har tröttnat än. Det kan bero på att det är väldigt mycket kvar så jag har inte hunnit börja tänka på slutet ännu. Risken finns ju alltid att när jag har en vägg kvar så drar jag mer och mer ut på det hela, till Lindas vrede, men jag ska verkligen försöka göra det bra.

Igår kväll höll jag på till närmare 22:30 innan jag gav upp kampen mot mörkret och myggen. Att jag kunde hålla på så pass länge berodde på att jag använde mig av en sk bygglampa, en kraftig halogenlampa som riktades snett mot husväggen. Hoppas inte grannen tog illa upp då hans hus råkade vara i skottlingen.

Det närmar sig..

Om cirka en månad får man börja vråla
I logen i Leksand när laget så får måla
Kanske det leder till att man i vår får skåla
Och att vi Leksingar får sjunga glatt och skråla

Men innan dess så ska jag ta och tvåla
Tvåla in huset som jag sen ska måla
Det tar tid och ork men lite får man tåla
Ty om det ska bli bra så får man ej med färgen snåla

Jodå, man har och göra, inte bara efter jobbet, utan nu även efter barnen har gått och lagt sig.
Vi har ju tagit på oss den smått overkligt jobbiga uppgiften att måla om huset, och det är ju tur att vi verkar bli nöjda med resultatet.

Hockeysäsongen börjar sakteliga närma sig sin premiär, fast jag har inte riktigt fått den där känslan ännu. Bara hoppas den kommer tillbaka. Orkar man ett år till tro? Orkar man slitas mellan hopp och förtvivlan i sex månader till?

Klart man gör! Man är ju van....

Ching Ching

<







Spelet på Brohof i går gick fortsatt mycket bra. för andra gången i rad fick jag 17 + 17 poäng.
Tyder på en jämnhet jag aldrig har varit med om, åtminstonde inte på mycket länge.

Den lilla bedriften medförde även en vinst på sisådär 380 kr vilket var roligt.

Men att bara få chansen att spela på Sveriges bästa bana är belöning nog.
Tack kära pappa och Ann.

Mina medspelare i min boll bestod av två premiärister på Brohof´s bana, och de var sagolikt nöjda.
Lennart som gick i bollen efter spelade både bra och mindre bra, men han var i a f nöjd över att ha fått sett så mycket fåglar (!) runt banan.

Golf och tragik

Golfen i fredags gick väl bra.
34 poäng drog jag ihop, vilket jag var nöjd med. Men det räckte inte till en 10:e plats men kanske till en 15:e.
Jag har inte sett resultatlistan än.

Nu bär det av mot nästa bana. BroHof golfbana, vilken sägs vara den finaste i Sverige. Och det är det säkert också.
Vi ser även ut att klara oss från regn i dag.

Elliots kompis Hamza sovde över i natt, så nu har vi plötsligt tre ungar att serva..

E&I ska till V-ås på kusinkalas i dag. Linda kör dit de och jag ber henne ta det lugnt på vägen. Det har redan hänt för många bilolyckor i min vänskapskrets på sistonde.
Senast i går hände en mycket tragisk olycka uppe norra Sverige där min 8-åriga kusin dog efter att mamman frontalkrockade med en buss.
Jag lider verkligen med familjen.
Ta det lugnt i trafiken. Det kan gå fort.
Man samlar på sig erfarenheter under kanske 80 år, men det kan även ta slut på en sekund.

Let´s get ready to rumble

1 timme kvar innan samlingen ute i Hedkärra.

Jag har strategiskt valt en lysande grön piké med svarta brallor till. Allt för attt få fokus...

Nackdelen är ju att någon halvblind spelare tar min gröna tröja för en green och börjar slå bolla mot mig! Men risken förefaller vara rätt liten.

Jag har iaf fått en bra uppvärmning då jag har målat på vårt hus i en dryg veckas tid. Nu halkade jag in på jobbet en stund för att fixa lite småsaker, och får se att min information om att vi har stängt idag inte har nått ut till alla.
Vi har haft en bil här redan och nu är det en till på väg.

Men det ordnar sig.

Cronimet Open

I morgon efter frukost just när klockan går mot elva

Står ett gäng på ranchen och går djupt in i sig själva

Det gäller att va ödmjuk när man ska till att välja

klubba efter avstånd då ett hål min boll ska svälja

Svingar runt en klubba likt en mordbenägen dåre

Med en tveksam inställning typ går det bra så gåré

Då mitt mål ej är att stå längst fram och pussa på pokalen

För då måste man ju hålla segertal i salen

Nej men jag ska sikta på att komma bland de främre

åtta, nia, tia kanske, inte något sämre

Hur det går det visar sig i morgon kväll vid sju

Men jag önskar att det drog i gång i dag just nu

Tillbaka

Det var så länge sedan jag besökte min egen blogg nu så jag fick fundera på lösenordet en lång stund innan jag kom på det.
Men nu börjar snart hockeysäsongen igen, och eftersom det var en av de viktigaste beståndsdelarna till att jag drog igång det här i höstas så skall jag ta tag i det nu igen.

Men en härlig sommar har svept förbi likt vindarna från Elliot och Isabells fläktar vid deras sängar i Juli månad.
Fästingar har jag skrivit om och tro på f-n att jag hade en till nymfjä-el till i ljumsken denna gång.
Ursäkta mig själv för det något vulgära språket, but I´m not a happy camper när det gäller de. Det var av en sådan jag fick borrelia föra sommaren och rackarns, -Jag säger RACKARNS om det sker igen.
Linda verkar dock ha klarat sig.
Förra veckan härjade magsjuka på Ekliden, och den ende som klarade sig i vårt hus var just Linda.
Någon måste älska henne väldigt mycket. (förutom jag då)

En väldigt trevlig sak inträffade vi 8-tiden på mitt kontor i morse.
I öronvrån hörde jag hur städskrubben öppnades och jag började förbereda mig på att säga godmorgon till Sussi som är standin för Anna efter den otäcka olyckan för två månader sedan.
I ögonvrån skymtar jag en mörk figur gå mot min dörr, och när jag -smått upptagen- vänder mig om för att hälsa så ser jag... ANNA!! Livs levande.
Halleluja vad glad jag blev.
Jag vet inte riktigt varför, men visst har jag saknat henne. Jag ville bara springa fram och krama henne, men jag hejdades av okänd anledning.
Välkommen tillbaka dock.