Golf och tragik

Golfen i fredags gick väl bra.
34 poäng drog jag ihop, vilket jag var nöjd med. Men det räckte inte till en 10:e plats men kanske till en 15:e.
Jag har inte sett resultatlistan än.

Nu bär det av mot nästa bana. BroHof golfbana, vilken sägs vara den finaste i Sverige. Och det är det säkert också.
Vi ser även ut att klara oss från regn i dag.

Elliots kompis Hamza sovde över i natt, så nu har vi plötsligt tre ungar att serva..

E&I ska till V-ås på kusinkalas i dag. Linda kör dit de och jag ber henne ta det lugnt på vägen. Det har redan hänt för många bilolyckor i min vänskapskrets på sistonde.
Senast i går hände en mycket tragisk olycka uppe norra Sverige där min 8-åriga kusin dog efter att mamman frontalkrockade med en buss.
Jag lider verkligen med familjen.
Ta det lugnt i trafiken. Det kan gå fort.
Man samlar på sig erfarenheter under kanske 80 år, men det kan även ta slut på en sekund.

Let´s get ready to rumble

1 timme kvar innan samlingen ute i Hedkärra.

Jag har strategiskt valt en lysande grön piké med svarta brallor till. Allt för attt få fokus...

Nackdelen är ju att någon halvblind spelare tar min gröna tröja för en green och börjar slå bolla mot mig! Men risken förefaller vara rätt liten.

Jag har iaf fått en bra uppvärmning då jag har målat på vårt hus i en dryg veckas tid. Nu halkade jag in på jobbet en stund för att fixa lite småsaker, och får se att min information om att vi har stängt idag inte har nått ut till alla.
Vi har haft en bil här redan och nu är det en till på väg.

Men det ordnar sig.

Cronimet Open

I morgon efter frukost just när klockan går mot elva

Står ett gäng på ranchen och går djupt in i sig själva

Det gäller att va ödmjuk när man ska till att välja

klubba efter avstånd då ett hål min boll ska svälja

Svingar runt en klubba likt en mordbenägen dåre

Med en tveksam inställning typ går det bra så gåré

Då mitt mål ej är att stå längst fram och pussa på pokalen

För då måste man ju hålla segertal i salen

Nej men jag ska sikta på att komma bland de främre

åtta, nia, tia kanske, inte något sämre

Hur det går det visar sig i morgon kväll vid sju

Men jag önskar att det drog i gång i dag just nu

Tillbaka

Det var så länge sedan jag besökte min egen blogg nu så jag fick fundera på lösenordet en lång stund innan jag kom på det.
Men nu börjar snart hockeysäsongen igen, och eftersom det var en av de viktigaste beståndsdelarna till att jag drog igång det här i höstas så skall jag ta tag i det nu igen.

Men en härlig sommar har svept förbi likt vindarna från Elliot och Isabells fläktar vid deras sängar i Juli månad.
Fästingar har jag skrivit om och tro på f-n att jag hade en till nymfjä-el till i ljumsken denna gång.
Ursäkta mig själv för det något vulgära språket, but I´m not a happy camper när det gäller de. Det var av en sådan jag fick borrelia föra sommaren och rackarns, -Jag säger RACKARNS om det sker igen.
Linda verkar dock ha klarat sig.
Förra veckan härjade magsjuka på Ekliden, och den ende som klarade sig i vårt hus var just Linda.
Någon måste älska henne väldigt mycket. (förutom jag då)

En väldigt trevlig sak inträffade vi 8-tiden på mitt kontor i morse.
I öronvrån hörde jag hur städskrubben öppnades och jag började förbereda mig på att säga godmorgon till Sussi som är standin för Anna efter den otäcka olyckan för två månader sedan.
I ögonvrån skymtar jag en mörk figur gå mot min dörr, och när jag -smått upptagen- vänder mig om för att hälsa så ser jag... ANNA!! Livs levande.
Halleluja vad glad jag blev.
Jag vet inte riktigt varför, men visst har jag saknat henne. Jag ville bara springa fram och krama henne, men jag hejdades av okänd anledning.
Välkommen tillbaka dock.

Utrotningslista part II

Folköl och dunka dunka, hipphopp och bequerell.
Lågtryck och influensa, måndagar mygg och mjäll.
Kalhyggen punk och djupgas, knott hemorröjder och moms.
Folköl och dunka dunka, bandy baciller och broms.

Är detta en lista på oönskade saker här i livet som masarna sjunger om, så håller jag med om det mesta. Speciellt det sista: Bromsar.

Jag var duktig och röjde slänten med en trimmer härom dagen och fick ett mystiskt bett på armbågen. Jag misstänker direkt att en elakartad broms satt tänderna i mitt kött. I dag på morgonen (2 dagar efter) har armbågen svällt till dubbla storleken.
Egentligen borde jag inte bry mig om det då det ser ut som att jag har tränat hårt, men om det ska se riktigt bra ut lär en till broms bita mig på andra armbågen med.

Hmm, en ide föds...
Tänk om jag kunde föda upp bromsar och få de att bita mig på axlarna och överarmarna inför badsäsongen...
Vilken hunk jag skulle bli då. Linda skulle bli alldeles tokig i mig.

: )

Men bromsar är ändå med på min utrota-insekts-lista. På andra plats tätt efter fästingar.

Hemma igen

Hemkomna igen efter veckans turer. Efter ett besök i ett bastuhett Vimmerby och ett lika hett Gränna så är man tillbaka i sin alldeles egna soffa igen.
Gränna var bra. Ett härligt ställe som vi gärna åker tillbaka till nästa år.
Där fanns en minigolfbana som påminde väldigt mycket om Naples äventyrsbana.
Elliot har alltid varit duktig på minigolf och nu visade Isabell vem hon är syster till.

Hon har utvecklat ett nytt minigolfslag i form av en underlig fösning, ungefär som ett Oliver Ekman-Larsson dragskott från blå.
Då minigolfbollarna ofta är gummibeklädda så är det slaget inte att föredra då klubban lätt "fastnar" i bollen, men ibland lyckas hon väldigt bra. Och går det mindre bra då tar hon helt enkelt upp bollen med handen och lägger den i hålet! För den ska ju ner i hålet.!.
En minnesvärd kommentar från henne var då hon fick i bollen på endast två slag var: Vicken unge jag äj.
En kommentar som framkallade ett par glada fniss från oss förlädrar.

Jag och mitt minne är ju känt för att inte gå hand i hand alltid, så jag råkade förståss glömma både nescesär(stavning?) och badkläder, men det ordnade vi i Jönköping. Dessvärre har jag blivit lite av en badkruka på senare år så de kom aldrig väl till pass.

Vi avslutade kvällen hemma med pizza men det blir nog sista gången på mycket länge är jag rädd. Min laktosmage börjar göra sig påmind igen.

God natt.

Dags igen??

Så har då även fru Linda fått en sugande liten rackare på höften.
Jag talar om en fästing.
Det halvtråkiga är att det var en sk nymf, en sån där pytteliten rackare. En sån som jag hade då jag fick borrelia.
Vi får väl vänta och se om ca två veckor om Linda börjar vibrera av feberfrossa likt jag och om hon tappar aptiten...