Match i kväll

Som jag väljer att följa via S24. Webbsiten som sänder från Allsvenskan.

24 och Leksand har många gemensamma saker. Tex är 24 en tv serie medan Leksand spelar i en allsvensk serie.

En annan sak som tv serien 24 har gemensamt med Leksand är Jack Bauers strävan efter att nå sitt mål med vilka medel som helst. Tillåtna och mindre tillåtna. Jack sätter sin familjs säkerhet först, men efter den gör han vad som krävs för att uppnå resultat.

Leksand sätter sin "familj" dvs laget först, men efter det gör man också vad som krävs. Tex tar man influensavaccin före många andra.

Jack sätter nationens säkerhet i förarsätet. Leksand sätter föreningens säkerhet där.

Jack drar sig inte för att tortera terrorister för att nå resultat. Jean Luc Grand Pierre torterar motståndarna på sitt egna lilla (oftast fullt tillåtna) vis.

Och det mest spännande äv allt är att man kan aldrig veta hur någon av serierna slutar.

Lurad

I morse när jag gick upp så tänkte jag till lite grann. Nu ska jag inte frysa på jobbet.

Så jag letar rätt på ett par long-Johns, fortsätter bygga upp en varm hinna över min vältränade (nåja) kropp med hjälp av en tunn tight underställströja.

Det här börjar låta som en sexnovell märker jag...

Hur som helst så ska jag trotsa de tretton graderna på kontoret i dag. Det är det jag har i huvudet när jag går till bilen.

Men döm om min förvåning då jag låser upp kontorsdörren och märker att det är 21 grader på mitt rum. Otroligt. Pelles magiska säkringsbyte i går bar frukt minsann. Då kan jag ju faktiskt försöka koncentrera mig på jobbet idag. Jag kan ju använda fingrarna. Jag kan ju bläddra i papper. Jag kan använda telefonen.

HURRAAAA!!

Dags att visa det också då och återgå till jobbet.. ;)

Förklaring till trötthet

Jag som nu har känt mig sliten, sömnig och oändligt trött

har trott det beror på sviten, av att sent ha poker nött

Men nej ack så fel jag hade, forskare har en version

Jordskalvet som ingen gladde, öka´ jordens rotation

Det var ju tur att min trötthet sedan i lördags inte berodde på en sen hemkomst från kortspelet,som jag först befarade.

Enligt Aftonbladet har nu forskare kommit fram till att dygnet har förkortats till följd av jordbävningen i Chile.

Dock rör det sig om små skilnader. 1,26 miljondelssekunder kortare dygn nu för tiden.

Efter lite matematiska överläggningar kommer jag fram till att om ca 132000 år har vi blivit bestulna på en hel minut!

Hemska tanke!!

För en vanlig dödlig så undrar man ju om det ens är möjligt att vetenkapligt bevisa denna tidsförlust.

Skrivproblem

Hur ska man kunna jobba när man har ett jobb som bygger på skrivande med penna och tangentbord och knappande på miniräknare och telefonknappar, när man tvingas ha slalomvantarna på.

Bara att ta fram ett papper ur en mapp ter sig ju övermänskligt med mina krabbklor till tumvantar.

Pekfingervalsen känner de flesta till, men jag har nu infört den nya varianten. Jag kallar den tumvalsen.

Och detta är ingen överdrift. Inte så mycket iaf. Det gick så långt att jag frågade om någon ville göra mig sällskap i bastun. Det här håller inte.

FixarPelle har insett dilemmat och bytt ut en säkring till värmepumpen, men hittills har det inte gjort så mycket nytta.

Jag kan ju inte ens ringa ett samtal utan att förfrysa örat då luren också är iskall. Kaffet hinner jag inte ens komma in med förrän det har kallnat och tom hunnit bilda en tunn isskorpa på ytan.

Carola vill ha fakturorna attesterade, men det går inte att riva isär de då de har fryst ihop.

Ok, kanske aningen överdrivet, men bara aningen.

Diverse saker

I dag krävs det vantar på om man jobbar på Cronimet. Spelar ingen roll om man jobbar ute eller inne. Jag har 13 grader just nu. 13 grader!!!
Något är fel. I går hade jag iaf 17 grader. Då var det kallt men jämfört med idag så vore det väldigt skönt.

Det är svårt att skriva på tangenterna med tumvantar på så jag får riskera att ta av de en stund.

Går-kvällen gick bra, eller hyfsat kanske. Jag var som sagt väldigt supertrött hela gårdagen och inte känns det piggare i dag.
Jag fick verkligen kämpa med att hålla ögonen vidöppna.
Vi (Alf och jag) gjorde vårt bästa med tyskan men det var lätt hänt och halka in på engelskan..
Det blev gurksoppa(!) till förrätt. Mycket mycket gott. Gös till huvudrätt, även det super, och till sist panacotta med några exoticfruits till, dock inte riktigt så gott.

Sprechen sie Deutsch

I kväll kl 19 vankas middag på bruksis med ett par tyskar och en Fagerstabofast norrlänning.

Denna norrlänning -vi kan kalla honom Alf, förde varsamt fram vädjan att prata tyska med de andra två, då den ene inte är så haj på varken engelska eller svenska.
Achsoooo, keine problem svarade jag. Eller sa jag kleine?

Problemet är att det är i stort sett de orden jag kan. Vi får se hur detta slutar. Jag får göra som John Cleese´s rollfigur Basil Fawlty sa.. don´t mention the war.

Det kom ett mail...

Eller ett inlägg i alla fall på facebooksidan. Författarinnan heter Åsa. Åsa som har gått och fortsätter gå igenom en ofantligt svår tid.
I torsdags fyllde min bästa vän år. Eller skulle ha fyllt.
I somras hände nämligen det ofattbaraste av det ofattbara då han alltför hastigt lämnade jordelivet, alla kompisar, arbetskamrater och framför allt hans familj. Det känns fortfarande svårt att tro på det.
Vad ska då hans fru känna? Och barn.

Jag passar på att spela upp en låt. En som vi aldrig lyssnade på tillsammans men som ändå ganska klart beskriver vänskapen oss emellan.