Om allt och inget

Så var då helgens bravader avklarade ännu en gång. Denna helgen var det mycket som gick rätt. Arvingarna är fullt friska och sover gott på natten. En trevlig resa i fredags som jag har berättat om etsar sig envist fast i minnet. Skall man leta efter fel så kan man kanske hitta ett i våran katt som har fått för sig att hon vill gärna gå ut kl 06.00.

Man kan visserligen hitta värre saker att klaga på i livet, men att väckas av ett gällt "miiaaaau" hör väl inte till de lyckligaste stunderna direkt. Speciellt inte då det sker kl 6 en söndagmorgon.
Nyvaken och småirriterad slår jag febrilt i madrassen samtidigt som jag hyschar kraftigt åt henne.
En vanlig fortsättning på denna händelse är att Linda vaknar av mina försök att få tyst på Charlott (som katten heter) Och på något sätt lyckas hon få mig att gå ner och släppa ut katten.
Det jobbiga är att Charlott brukar vilja fundera i dörröppningen så där i en minut nånting innan hon beslutar sig för att verkligen gå ut.

Men jag ska inte vara självisk. Vi brukar dela upp det där jobbet ganska bra hemma. Få se nu... en plan börjar växa upp.. Jag kan ju försöka sova på min högra sida. Pga eller tack vare min tinnitus kanske jag inte hör henne jama på morgornen. Då kanske jag aldrig mer behöver kliva upp för det.
Men man är väl för snäll för det.

Maria springer runt här på Cronimet och försöker få bukt med ett mindre problem. Vilken stil skall vi ha på våra inbjudningskort. Det vankas väl fest så småningom, men att skriva en inbjudan är inte så lätt som man kan tro.

Oooops, nu stack hon sig på pennan så illa att det började blöda! Jag som trodde hon valde mellan olika textstilar på datorn. Har hon tänkt skriva själv så lär hon nog börja nu..

Det blir inte så mycket hockey just nu i texterna. Eller det beror väl på vad man jämför med förstås. Jämför man med Marias blogg så står det ju jättemycket om hockey.

Men på onsdag väntar en av säsongens höjdpunkter då ett litet lag från solna kommer till oss.

Så jag sparar några rader tills dess. Uppladdningen börjar nog i morgon.

dagen efter...

...behövde jag faktiskt inte ta någon sådan som visas härovan. Tack och lov satte jag mitt hockeyintresse eller rättare sagt mitt Leksandsintresse framför alltför starka drycker (även om jag smuttade på en och annan "fjolldricka" då)

Idag var jag och familjen till E-tuna park och småhandlade lite kläder mm. Det är normalt inget varken jag eller Elliot direkt brukar älska, men efter en derbyseger som den i går så kan tom den gråaste parkeringsplats en regnig novemberdag se ganska hyfsad ut. Så jag skulle tro att Linda stod ut med att ha med oss "svansar" idag. Elliot fick prova en sorts studsmattegunga där i köpcentret. Han blev fastspänd i två gummilinor och studsade på bäst han ville. Det såg ut att vara mycket roligt. Han ville nog även att jag skulle testa då han var noga med att tala om att alla under 80 kilo fick prova. Han var även lika tydlig med att tala om för mig att hans morfar skulle aldrig kunna testa den.

Lilla Bella ligger och sussar och så gör även Elliot. Linda sitter och trycker febrilt på fjärrkontrollen här bredvid. Hon väntar på Schlager. Kanske ska även jag se det då.. Jag menar, det är ju ingen hockey i kväll ;)

3-4

Föööööör viii kommer från Da-la-rna, Daaalarna Dalarna är vårt det är vårt det är vårt det är vårt....

Leksand tog som rubriken antyder sin tredje vinst mot mora av 4 denna säsong. Avgörandet skedde dock inte förrän efter en utdragen straffläggning där vi började fundera om ismaskinisten skulle spola hela planen vid straffarna.. Det tog iaf en bra stund att få det gjort.

Kvällen -och eftermiddagen- bjöd på en mycket trevlig tillställning som började med att vi blev hämtade på Bruksis i Fagersta av den bästa banken i hela sverige -lågt räknat. Förmodligen i hela världen. Jag talar om HB. Dock inte den drickbara varianten.
En bussresa på sisådär en 20 mil låg framför oss, men det gick hur fort som helst då det fantastiska sällskapet gjorde resan kort.
Det var Bankare, Skrotare, Grävare, Mekaniker, Revisionare m fl. Det fanns även spår av insatsstyrkor i bussen med aktörer som Johan Falk.

Samtalen handlade bl a om Björn Skifs fantastiska uppträdande på Cirkus, jag hade dock stora problem med att förstå var det där cirkus låg. Vidare ämnen var Smirnof Ice som ganska snabbt döptes om till fjolldrika och blogdricka.
Lite trolleri snack hans även med, och på något mystiskt sätt blandade Larsa ihop mig med någon Roy.
Mycket blog-snack blev det också....

Efter att ha landat intill Handelsbankens kontor uppe i fiendeland så bjöds vi på en middag av Tailändsk ...nånting. Till Perssons stora förtjusning serverades det ris till det.
Stämningen var på topp och den byggdes upp allt mer eftersom. Jag sneglade bekymmersamt på klockan. Skulle vi missa uppvärmningen? Skulle jag tvingas vara utan den informationen. Det är som i trav... Man vill ju se hästarna innan. Men tack och lov hade vi riktigt trevligt i banklokalen, så det var egentligen inga problem.

Efter att ha gått(!) till ishallen -det var bara 200 m dit så inte ens jag kunde gnälla över det- så började matchen.
Den var riktigt spännande och rätt rolig att bevittna. Trots att mr Persson tyckte att spelarna såg ut att glida runt mest. Då jag försvarade spelarna med att konstatera att jag visst såg någon svettdroppe här och där i pannan på de svarade han lite syrligt: Svett? Det var ju hårgele...

Nåväl, alla får väl tycka vad man vill. Tack och lov var jag riktigt nöjd med dagen och kvällen.
Tack än en gång kära Handelsbanken.

2-3 stod sig länge och en annan började ju hoppas på en borta vinst efter "full tid". Larsa hoppades nog mest av alla på att resultatet skulle stå sig då han hade tippat just 2-3.
Larsa blev -av förståeliga skäl- mycket besviken på lillebrors kvittering med halvminuten kvar.
Han gick så långt i sin frustration att han ville ha vinsten av Bjurling (som hade tippat 3-3) med motivering att taket i ishallen var onormalt lågt. Svårt och lite onödigt att försöka förklara varför, men ni som var där förstår.

Bussresan hem gick bra. En rask promenad från Östra porten och jag var hemma (det du Persson, 2 st på samma dag. Och jag som inte skulle gilla att gå)

Avslutar med en rolig lagom kaxig ramsa från Lif-klacken ikväll.

Åååååhh fyra guld har Leksand, hur många guld har ni. Så jävla bra som Leksand, det kan ni aldrig bli. (Melodi Å så vajar hatten.)

Proportioner

För att illustrera skillnaden mellan en ishockeyklubb i Allsvenskan och Elitserien så kan den här bilden på "the milky way" vara passande.
På den lilla lilla skylten står -Du är här- vilket då kan jämföras med hockeyallsvenskan som står strax utanför vintergatan som i sin tur får jämföras med den stora elitserien...
Naturligtvis ska vintergatan synas som större och vackrare med mycket mer stjärnglans än vad lilla "du är här" -området visar.

Leksand är ett av lagen som så gärna vill in i den stjärnfyllda glamouristiska vintergatan men får ständigt nobben av de andra stjärnorna som har lyckats komma in och befäst sina positioner.
Hade det varit så enkelt som att om en planet skulle kunna putta ut en annan pga av större kraft så skulle det nog inte ha veriat någon diskussion om det hela.
Men nu måste först de två svagaste planeterna från vinergatan möta de starkaste från yttre rymden i en batalj som egentligen är rena rama svarta hålet.

Och en tanke på att utöka vintergatan med två eller fyra planeter verkar inte ens finnas i tanken hos de största stjärnorna i vintergatan, vi kan kalla de för Loob och Adrian. Att kalla de för stjärnor är dock att ta i då de i själva verket mer eller mindre är tomma i planeten

Bu huuu säger de då ideen kommer på tal. Då kan ju inte vi synas lika mycket, hur ska det gå för oss då.... undrar de. Men så länge de övriga planeterna och stjärnorna i vintergatan inte kan tänka sig en mindre revolt mot de två så är detta förutsättningarna som vi får rätta oss efter.

Det är inte alls fy och skam att ligga i kanten av vintergatan. Vi får rätt mycket mediatid ändå, vilket är både på gott och ont.
Man rättar sig helt enkelt efter verkligheten, och ser framåt. Snart börjar det brännas. Kanske kan en ny stjärna födas inom kort.....

Bussresa

På fredag bär det av till en ort vid norra Siljan

För att följa bortalaget som bör ha den rätta viljan

De är vita de är ståtliga precis som vackra svanar

Till skillnad från motståndet som förknippas med kökskranar

Så är det. På fredag rullar bussen med bankfolk, grävare och skrothandlare upp till lillebror.

Naturligtvis skall vi ge de en saftig lektion i dels hur ishockey ska spelas och dels i hur en hockeypublik skall låta. Jag bjuder här på ett smakprov

Urinvägsinfektion

Jahapp. Då blev det bekräftat. Lilla Bella hade ju urinvägsinfektion. När inte alvedonen bet mer än ytterst tillfälligt så började vi misstänka det. Ett stick i fingret och ev ett litet urinprov (jag var inte med så jag är ej säker) bekräftade det iaf.

Citron i vatten eller tranbärsjuice sägs vara bra, men hur lätt var det att få i henne det då? Konstigt nog gick penicilin bättre. Dock inte hur enkelt som helst. Linda fick in ett flow utan dess like innan hon tyckte att jag kom och förstörde allt när jag skulle testa ge henne det i kväll... Well, well. Det gick ändå hyfsat till slut efter lite godismutor osv.

Naturligtvis gick dena muta inte obemärkt förbi "little E" så han fick väl också en lite diskret på sidan av...

Undrar förresten hur söstra mi lät på dalaradion i måndags. Hon hade skickat in en jätterolig bild på sina döttrar. Hmm, här snubblade jag rakt in i den webbsändningen så ni den som vill kan väl lyssna på detta Spola fram till drygt 22 minuter.

Grannland i väst

Nyss hemkommen från Norge där jag har spendert 2 dagar med att åka runt Oslo-trakten i jakt på diverse leverantörer till oss på Cronimet.
Själva resan kan sammanfattas med tre ord:

Skrot, Kallt och Snö

Skrot fanns det mycket av. Kyla fanns det ännu mer av. Och snö.... ja det fanns det mest av. Inte så värst mycket mer än vad vi hittar på hemmaplan, men ändå.
Däremot hittade jag ingen Andreas Martinsen vilket jag iof inte trodde men någonstans djupt inne hoppades på.
Det hade ju varit så kul att fråga honnom en massa frågor.

Nåväl. Kul var det iaf att träffa "de Norska tre" som jag använder som samlingsnamn för de tre företagen som levererar till oss.
Men nu har jag halkat efter en aning på mitt jobb så det är väl bäst att ta tag i det.