Minne

Vad vore jag utan en viss medarbetares ovärderliga minne? Jag kan gräva tillbaka i veckor efter ett speciellt material som har kommit ihop med 30 ton annat skrot utan att finna det jag söker. Då finns det bara en sak att göra. En sak som aldrig gör mig besviken.
Vi har en ung man ute på gården som kämpar med att tygla sin kran där ute. Det är inte riktigt alltid den vill som han vill. Nu menar jag inte hans näsa utan hans maskin...

Denne unge man är värd att kasta en tanke åt ibland. Han är glad, rolig, trevlig men framförallt har han stenkoll. Han heter Micke Joona.
Där andra går bet, berättar Micke vad han vet.

Tack Micke för din hjälp. Den är ofta ovärderlig.

Inte heller att förglömma alla andras insatser inom jobbet.

I ishockeyhallen i Mora

skall man en sportchef snart kora

Jan tror sig va´ vis

han har konstfrusen is

Trots det vill jag de ska förlora

En dag kvar innan tredje sjöslaget. En mellan raderna analys inför matchen kommer förhoppningsvis i morgon, om jag hinner...

När man som jag har varit lite sjuk i magsäcken så är det inte lätt att tänka på mat minsann. Det liksom växer i munnen av bara tanken.

Nu när jag börjar piggna till så är jag hungrigare än någonsin och ser saftiga köttbitar överallt. De svävar i luften runt mitt huvud likt Saturnus ringar. Men... man får nog ta det lite lugnt en stund till så jag inte överanstränger den nu väldigt tomma magen.

Jahaja, nu sitter Linda och ser på kniven mot strupen också. Blir ju inte direkt bättre av det. Jag vill ha en stor köttabit... NU! Men jag kanske kan beställa en schnitzel på jobbet i morgon.

Derby, frossa och jobb

Dalarna är vårat landskap, Siljan det är våran sjö...

Älska skölden blå och vit, hela mora luktar skit

Vi är Leksingar tills dagen då vi dör.

Ja, i morgon kväll smäller det. Säsongens tredje sjöslag. En smockfull Ejendals arena som kommer att koka buljong. Måtte jag bara bli återställd så jag kan åka dit, men just nu känns det som att det kan gå.

Magsjukan jag drog på mig verkade inte vara alltför allvarlig. Dock medförde den en kraftig förändring av vätskebalansen vilket gjorde att jag låg i frossa hela gårkvällen och halva natten med en sprängande huvudvärk på det.

Otroligt vad utslagen man kan bli av det. Jag satt i saccosäcken framför brasan och huttrade fram till kl 17. Gick sedan upp och la mig där jag blev kvar till kl 8 i morse.

Men som sagt så känns det bättre idag. Kan nog vara tillbaka på jobbet redan i morgon om det vill sig väl. Jag har även tvingats till lite telefonjobb från sjukstugan i dag. Inget speciellt om det förutom att telefonen min har blivit raderad så det är lite besvärligt att få tag i alla nummer.

" I morgon är en annan dag" sjöng Christer Björkman och fick det att låta som att alla eventuella negativa händelser känns bättre dagen efter.

Tja, kanske det. Förlusten mot aik i går håller så sakteliga på att smälta liksom snön på hallmattan här hemma.
Just det, hemma. Jag kände mig lite dålig på jobbet i morse. Illamående och magknip mm. Klassiska symptom på magsjuka. Samma magsjuka som har häcklat i min familj i några dagar nu. Jag tog det säkra före det osäkra och flydde fältet.
Förhoppningsvis kan jag hålla det i schack och vara tillbaka i fält denna vecka. Det visar sig.

Minnet som försvann

En nalle från landet i öst

Kan ge varje ensam själ tröst

Om namnen försvinner

och man de ej finner

får man nog va´själv tills i höst

*

Ja, jag upptäckte till min fasa att alla mina kontakter i telefonboken har raderats. Det hiskeliga överfallet på mina kontakter måste ironiskt nog ha skett då jag skulle vara duktig och skapa en säkerhetskopia på dessa kontakter i min dator.

Då jag drog ur kabeln så stod det något om att en del data kan ha gått förlorad.

*Gulp*

Och mycket riktigt. Telefonboken var tom så när som på två poster. Dels ett nummer till en jag aldrig ringer, och dels på en kontakt som hette D. Inget nummer var programmerat till bokstaven D, så jag undrar var den kom ifrån.

Skitkul.

Misstag

.

4 klockrena misstag av Leksand gjorde att Aik kunde vinna ikväll med 4-1.

Lif´s tränare strumpan tyckte att Leksand var bäst i 2 perioder och 14 minuter trots det. Jag är till viss del beredd att hålla med. Leksand spelade bra och skapade mycket chanser, men det är som bekant inte chanserna som räknas utan målen som görs.

.

Aik spelade däremot -efter att turligt ha fått 2-0 målet på straff- väldigt bra styrspel där Leksand verkade ha mycket puck, och egentligen hade så, men utan heta chanser. De chanserna kom istället i sista perioden när man gick mer rakt på mål.

Till slut kom även reduceringen som låg i luften och sedan tog Leksand över helt. Dessvärre sker något heeeelt otroligt strax efteråt. Nordström och en annan Leksing kolliderar vid sargen och pucken åker bak mot Lotvonen som siste back vid blålinjen som ramlar omkull!

Naturligtvis olyckligt, men på något sätt är jag inte förvånad att det var just han som gjorde det.

2 aikare mot Jocke kunde bara sluta i mål.

Där förlorades matchen. Varken före eller efter. Just där.

Och är det något som måste upphöra i laget så är det just misstagen. De. Skall. Bort. Bort. Bort BORT!!!

.

Annars slutar även detta år i moll för oss Leksingar.

Det fanns även ljuspunkter i spelet som sagt, men de tar vi i morgon istället.

Nu siktar vi in oss (vilka vi föresten?) mot fredagens match. Oj oj oj. Lif-mora.