Tidningsanka?

Jag var på plats i Gränbyhallen nånstans i Uppsala i fredags. Liksom 2500 andra hockeyfans. Jag blev ditbjuden av sju Uppsalabor som konstigt nog hade Almtuna som sitt favoritlag.

Hur kan man ha det? Hur kan man INTE ha Leksand som favorit? Eller favorit och favorit, hur kan man inte känna att allt kretsar kring LIF under vintertider?

I alla fall... då vi hade platser i Almtunas anfallszon i första och Leksand ägde spelet under denna tid så blev det till att sitta ganska snett hela perioden, varpå jag i pausen påpekade att jag var lite stel i nacken och undrade om man blev det av att sitta och snegla över till andra sidan planen hela tiden. Gissa om jag fick äta upp det i nästa paus.

...

Min far läste resultatet 5-0 i tidningen dagen efter och tyckte det var bra av Leksand, innan han upptäckte att matchen spelades i Uppsala och inte i Leksand. 5-0 eller kanske 0-5. Tyvärr var det inte det.

Nåväl, än finns ingen tillstymmelse till oro här inte. Bara 6 matcher in i serien så är den fortfarande nystartad. I värsta fall får man väl ta till hockeyplock.

Forntid

Hoppsan vad tiden går fort.

För 15 år sedan stod det 1994 i almanackan. Det var ett händelserikt år fyllt av händelser, både roliga, tråkiga och tragiska vill jag minnas.

Det värsta som hände var utan tvekan Estoniaförlisningen 5 landmil utanför Finska Utö. Över 800 personer miste livet och färre än 200 överlevde.

Tack och lov fanns det även roligare saker att minnas från detta år. Tex att jag tog körkort, endast 4 dagar efter min 18-års dag.

Leksand vann glädjande nog elitserien detta år, men den glädjen blev inte längre än 4 matcher i kvartsfinalen mot Modo. Modo som tog sig till final men där förlorade guldet till Malmö som hämtade in ett 0-2 underläge i matcher räknat och till slut vann med 3-2 i matcher då en viss yngling -vi kan kalla honom Foppa- visat aggressiva frustrations-tendenser mot domare Börje.

Men 1994 var mer än ovan nämnda saker. Det var då Peter Nordström kom och spelade i/för Leksand för första gången. Då blev det endast 13 matcher och han mäktade då bara med ett mål, en poäng.

Hittills har han under denna säsong också gjort ett mål men har även lyckats göra något han tydligen inte ville förra gången han var hos oss, nämligen assist. 3 stycken, vilket ger ett poängsnitt med 1p/match so far.

Det är väl en gräns som man omedvetet tycker han skall klara av att hålla sig på eller över i Allsvenskan, men det sägs att han är som bäst när det verkligen gäller. Vi får se hur det blir. Men inte mig emot om det stämmer.

Damhockey

Hockeyallsvenskans feminina motsvarighet Riksserien har dragit igång. Leksands IF Dam Elit -hos oss Leksingar även kallat Damlaget- har inlett med två segrar och två förluster.
Man började mot Linköping som man slog med 5-1. Returen mot samma lag slutade dock i en svidande 7-3 förlust.
Sedan kom nästa förlust med 7-0 mot ett Stockholmslag, Segeltorp, innan man lyckades vinna igen med hela 10-1 mot Västerås...

Nu har jag läst på i efterhand, annars skulle jag inte ha nån aning om dessa siffror.
Givetvis vill jag inte damhockeyn något illa, men måste ändå fundera på hur det är att syssla med en sport där man ofta vinner eller förlorar med 5-10 mål.

Nåväl, damhockeyn är fortfarande ganska ny i Sverige. Och ännu nyare för mig.
Jag har valt att inte följa den utan koncentrerar mig på herrarnas motsvarighet istället.
Där hjärtat finns.

1:a texten

Då kör vi igång lite fint och försiktigt. Inlägg No 1. Spännande, spännande. (nåja)

Det blir väl en hel del testande hit och dit innan jag kommer in i det här, men då -när det väl klaffar- då blir det nog bra.

Vi får se.